Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Samhällsrörelser - 4. Övriga samhällsrörelser - Fredsrörelsen. Av Anna Bugge-Wicksell - Gravskick (begravning och likbränning). Av G. Schlyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAVSKICK (BEGRAVNING OCH LIKBRÄNNING).
737
freds- och försvarsföreningen, ordförande d:r Hu rik Holm (Nääs). Även
ett par smärre fredsorganisationer finnas.
Inom Svenska riksdagen bildades år 1892 en Riksdagens
interparlamentariska fredsgrupp, ansluten till Interparlamentariska unionen;
Svenska staten har beviljat anslag såväl till Interparlamentariska unionen som
jämväl till den allmänna fredsrörelsens centralorgan, den internationella
fredsbyrån i Bern.
Här som i andra länder har fredsrörelsen erfarit en stark impuls
därigenom, att en svensk man, dynamitens berömde uppfinnare, Alfred
Nobel, av sitt jättelegat till kulturens fromma (mer än 30 milj. kr.)
anslagit en femtedel till fredssträvandenas befrämjande. Liksom de
övriga andelarna av hans legat förvaltas även fredsfonden av den svenska
styrelsen, men bestämmandet över avkastningens användande är i här
förevarande fall av donator överlämnat till det norska stortinget. År 1908
förlänade detta halva fredspriset åt en svensk, skriftställaren K. P.
Arnoldson.
I fråga om fredsfrågans teoretiska behandling väckte G. Björklunds
författarskap omkring år 1890 ej obetydlig uppmärksamhet även i
främmande länder. Även K. P. Arnoldson har utgivit diverse böcker rörande
fredsfrågan, av vilka en del översatts till främmande språk. Äv
skönlitterära behandlingar av frågan kunna märkas Gustav Jansons
Abrahams offer och Lögnerna. Övrig litteratur är mest i form av broschyrer
och tidskriftsartiklar.
Gravskick (begravning ocli likbränning).
Det gravskick, som för närvarande är det vanligaste, s. k. begravning, har hos
oss härskat sedan vår tidräknings början, under lång tid samtidigt med s. k.
lik-bränning och efter att under mer än ett årtusende hava varit fullständigt
undanträngt av det senare gravskicket. Sedan kyrkor uppkommit, skedde
gravsättningen i dem och å gårdarna omkring dem, kyrkogårdar. Efter klagomål
av prästerskapet upphörde begravning i kyrkor under förra hälften av 1800-talet
(med undantag för balsamerade lik), och med 1874 års hälsovårdsstadga
hänvisades begravningen i stad till begravningsplatser utom stadsplan. Härför
åberopades såväl hygieniska som andra skäl (etiska m. fi.). Särskilt i större städer
beredde begravningsfrågan stora svårigheter i stadsplanehänseende. För de
enskilda medförde begravningsplatserna stora olägenheter genom sitt avlägsna läge
m. m. Härigenom och genom sin storlek erhöllo de en ödslig karaktär; och
den tidigare gravkonsten föll i lägervall. I mitten av 1800-talet började i olika
länder, även hos oss, den moderna krematorierörelsen, som går stadigt framåt,
sedan eldbegängelsen kan försiggå i tekniskt tillfredsställande förbränningsapparater.
En helt ny ugn av svensk typ, »System Knös», finnes även, vilken uppfyller de
högst ställda anspråk. Detta gravskick undanröjer alla begravningsplatsernas
olägenheter och möjliggör att av denna gren av samhällsverksamheten bilda en
fullt modern institution. Även gravkonsten går därmed en ny framtid till
mötes. I ekonomiskt avseende äro fördelarna betydande. För gravsättning av en
aska fordras endast c: a 1/n av platsen för en likkista. Begravningsplatserna
i Sveriges städer, för vilka lämplig jordmån ofta ej kan uppbringas, upptaga
47—123483. Sveriges land och folk. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
