Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Bernadotte og den svenske Politik i Aaret 1812 - 1 - Samtale mellem Bernadotte og Alquier d. 15de Aug. 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Denne interessante Depeche er fra Midten af August
1811. Fra dette Øjeblik af venter Bernadotte ikke længer
frågade prinsen angående hans samtal med baron Alquier. »Det
var ganska mårkvårdigt», svarade prinsen, och forbeholl sig att
efter måltiden få i detalj gora Hennes M:t reda derfor.
Man återvånde till salongen, och verkligen drojde prinsen hår
endast ett ogonblick, medan han drack sitt kaffa, hvarefter han
med kungen, drottningen och några herrar gick in i ett nårbelåget
kabinett, hvarest han gjorde dem foljande beråttelse. Vi anfora
hans egna ord*):
«Baron Alquier vet. au, hvad han har att halla sig till. E. M.
erinrar sig, att jag långesedan begårt tillatelse at skrifva till gene
ralguvernoren i Pommern, att han forsokte afyttra vissa kolonial
varor, som befinna sig i Stralsunds magasiner og hvilka der hade
blifvit upplagda med Napoleons bifall i fjol. Det var så uppgjordt,
att vi skulle anvånda inkomsten till uppkop af spanmål (Kornvarer), och
kejsaren hade på mitt forslag redan medgifvit Sverige att Mt forfoga
ofver dessa varor såsom skadeersåttning for de forluster, vi lidit
genom kontinental-systemet. Det var till foljd af dessa order, Al
quier nu infann sig, for att tala med mig.«
»Han sade mig, att H. M. kejsaren vål velat bifalla att kolo
nialvarorna såldes, men med vilkor att: inhomsten helt och kallet
foll H. M:t hejsarens Iconsular-kassa till godo.<>
»Jag hade vid detta oforskåmda påstående all moda i verlden
att återhålla min vrede. Hela min kropp darrade , och jag tror
att jag hade kastat Alquier ut genom fonstret, till den grad kånde
jag mig uppbragt, om lyckligtvis Oskar ej intrådt i detsamma.
Åsynen af min son gjorde mig åter herre ofver mig sjelf; jag biet"
lugnare, och forsokte att så åfven visa mig till det yttra. Jag sade
till Alquier: Nej , min herre, aldrig skall kungen medgifta, att
kejsaren envåldigt forfogar ofver Sveriges angelågenheter. Var
ofvertygad, att i alla de tilfallen, då Sveriges vål kan forenas med
Frankrikes, skall Frankrike i mig ega en nitisk forsvarare; Byss
land och England skola ingenting erhålla, så lange mitt nya fåder
neslands intresse år iorenadt med Frankrikes; men om kejsaren
framstållar sådana fordringar, som antingen åro oråttvisa eller
stridande mot kungens heder och Sveriges vål, så kan ni vara
ofvertygad, att jag ej skall tveka et ogonblick, och ni skall sluta
*) Enligt en anteckning på franska från denna tid (S. S.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
