Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Täxt - J. C. F. Hæffner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och han framhöll i likhet med denna mästare kraftigt recitativet,
med större afseende fäst vid en själfull deklamation af språket
än det rent melodiskt sångbara. Hans lärare i svenska språket
hade under ett års tid varit ingen mindre än Thorild, och dennes
inflytande var genomgripande och märkbart. Allvar, kraft och
välde öfver harmonien prägla alla Haeffners verk, om de än ej
röja någon originell uppfinningsförmåga eller melodirikedom.
Under sin långa tjänstetid vid operan hade Haeffner många
svårigheter att bekämpa och kom aldrig till erkännande, trots
obestridliga förtjänster. Han råkade i ständiga konflikter såväl
med förmän som kamrater och underordnade, hvilka hade
svårt att tåla främlingens despotiska natur och stundom
hänsynslösa uppträdande. Den omständigheten att han aldrig lärde tala
ren svenska bidrog väl äfven, att missförstånd och förvecklingar
ofta uppstodo. Omdömet var i öfrigt nyckfullt och
oberäkneligt, ofta beroende af stundens infall och motsägelsebegär och
hårdt drabbande kamrater i konsten.
Då operan 1808 för en tid upplöstes, erhöll
orkesteranföraren afsked med fyrahundra kronors årlig pension. Han
erbjöds och antog därefter en ej vidare lysande aflönad men för
hans personliga del mera lockande plats som musikdirektör vid
Uppsala universitet. Det var med ringa saknad Haeffner
lämnade den bullrande hufvudstaden och operans intrigfyllda
område, och han fann sig från början mera hemmastadd i "den
eviga ungdomens stad", där han, föregången af sitt rykte som
duglig anförare och kompositör, mottogs med stora förväntningar.
Vid universitetet hade alltsedan Gustaf II Adolfs tid
meddelats publik undervisning i musik och musikens teori hade
särskildt varit föremål för omfattande studier, hvarom en mängd
lärda afhandlingar vittna. Flera goda förmågor hade där verkat
inom musikens område, men vid tiden för Haeffners ankomst
var ledningen den sämsta. Den i sin krafts dagar nitiske och
duglige sånganföraren Samuel Ödman, den egentlige grundaren
af studentsången, hade under många år varit sängliggande sjuk
och företrädts af en fullkomligt inkompetent person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
