Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Täxt - Ivar Hallström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR HALLSTRÖM. 75
vår förnämste operasångare Ödmann samt Lemon, Bergström
m. fl.; äfven vår nuvarande konung och prins Karl äro att räkna
bland hans enskilda sångelever,
Hallström har äfven på ett annat sätt verkat för den svenska
scenen, nämligen genom komponerandet af operor, och han
har i denna för svenska komponister synbarligen svåra genre
åstadkommit verk af bestående värde. Hans första dramatiska
arbete med svenskt ämne och i svensk folkton, "Hertig Magnus
och Sjöjungfrun", (text af Frans Hedberg) uppfördes å Stora
teatern 1867 och hälsades med stort bifall. Senare följde de
af Hedberg från franskan bearbetade "Den förtrollade katten",
som gafs aderton gånger för fullt hus, "Mjölnarvargen" (Le
diable au moulin) samt det svenska skådespelet "Stolts Elisif."
Den opera som står främst, såväl på grund af sitt ämne som
äkta svenska färgbehandling, är "Den bergtagna", första gången
gifven 1874 och otvifvelaktigt den populäraste af våra inhemska
operor, hvilket bäst synes af att den i Stockholm redan uppförts
sjuttiofem gånger, något alldeles enastående för en svensk opera.
Det dröjde ej länge förrän Den bergtagna äfven uppfördes
i MUnchen, Köpenhamn och Hamburg, öfverallt hälsad med
stortbifall. Därefter följde "Vikingarna" " Silfverringen " "Neaga,"
med text af Carmen Sylva och äfven gifven i Rumänien, "Aristo-
teles", "Per Svinaherde", "Granadas dotter", "Hin ondes sna-
ror", hvilka gåfvos med större eller mindre framgång, äfvensom
de ännu ej uppförda verken: operan "Liten Karin" och operetten
"Jaguarita".
Hallströms operor utmärkas ej af musikaliskt djup åtmin-
stone icke i detta ords vanliga betydelse, men de innehålla me-
lodirikedom, behag, klarhet och elegans i förening med stor
scenisk effekt, egenskaper som andra svenska operor vanligen
sakna. Deras lättfattliga, melodiska form påminner stundom
om den franska skolan, men skiljer sig från denna genom en
underström af äkta svenskt svårmod — detsamma som tagit
sig uttryck i våra gamla folkvisor — och kanske just detta i
förening gjort, att de blifvit så populära och bibehållit sig längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
