Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Organisationsformerna - 5. Behovet av samverkan mellan förbunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
form, som skulle komma att nödvändiggöras av den
industriella utvecklingen, nämligen ”stora industriförbund”.
Därefter hette det: ”Samtliga förbund i de tre länderna
samt de enskilda fackföreningar, vilka icke kunna bilda
något förbund, sluta sig samman i en landsorganisation med
ett gemensamt sekretariat för vardera landet”. De inom
landsorganisationerna sammanslutna förbunden skulle
förpliktiga sig, genom bestämmelser i sina stadgar, att under
stödja varandra med vissa pr vecka utgående bidrag, ”i de
fall en strid är av så stor omfattning, att den överstiger den
enskilda organisationens krafter”. Detta skulle ske
antingen på så sätt, att ”en fast kontingent” inbetalades till ”en
gemensam reservkassa”, eller genom direkt uttaxering pr
vecka bland organisationernas medlemmar.
Landsorganisationerna i de tre skandinaviska länderna skulle i sin tur vara
skyldiga att på samma sätt ömsesidigt bistå varandra.
Tre år tidigare (1894) hade det socialdemokratiska
arbetarepartiets kongress sysslat med frågan om skapandet av
en centralledning för hela den svenska fackföreningsrörelsen.
Partiets distriktsstyrelser hade fullföljt den uppgift, som
Fackföreningarnes centralkommitté i Stockholm hade åtagit
sig på 1880-talet i fråga om fackföreningsverksamhetens
bedrivande. De ägnade sig sålunda icke blott åt
agitationen för fackföreningsrörelsen, utan fungerade också i
viss mån som organ för lönerörelser och strejker. I syfte
att åstadkomma större enhetlighet beträffande dessa
uppgifters fullföljande hade förslag inlämnats till
partikongressen, att ”en facklig centralstyrelse” skulle bildas inom
partiet. Förslaget rönte emellertid motstånd — en av
partiets mest inflytelserika män, Axel Danielsson, varnade mot
att medelst ett bifall till detsamma ”giva medelklassen
intrycket av, att partiet utgjorde ett strejkparti” — och
kongressen beslöt också, ”att punkten rörande den fackliga
organisationen och strejker alldeles skulle ur partistadgarne
utgå och endast i form av resolution bifogas desamma.”
Samma år som den femte skandinaviska
arbetarekongressen sammanträdde och rekommenderade konsolidering av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
