Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Konstitutionen - 3. Syndikalistisk decentralism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
slut, som stå i strid med överenskommelser, som gemensamt
träffats mellan de sammanslutna organisationsenheterna”.
De inom fackföreningame, förbunden och
landsorganisationen i enlighet med demokratins principer fastställda
stad-garne utgöra nämligen sådana överenskommelser, varom
talas i den citerade principförklaringen. Syftet med de
restriktiva bestämmelserna i desamma är, såsom förut
påpekats, endast att garantera att de frivilliga
överenskommelserna bliva tillämpade så, att allas berättigade intressen
bliva tillgodosedda.
De syndikalister, som fördjupat sig i detta problem, synas
också ha kommit till den uppfattningen, att det
decentra-listiska systemet icke alltid i praktiken utgör den bästa
garantin för rättvisa och billighet med avseende på
med-lemmames ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. Den
allmänna omröstningen har ofta visat sig icke blott vara
en alltför tungrodd utan även en synnerligen nyckfullt
verkande apparat. Den svenska syndikalismens främste
teoretiker, Frans Severin*), har sålunda konstaterat, att inom
S. A. C. har omröstningsinstitutets användande tenderat
till överdrifter, i det man velat göra ”praktiska detaljer
saknande varje principiell innebörd” till föremål för
referendum. ”Då omröstning i detalj- och småfrågor emellertid
inte garanterar något fördelaktigare avgörande, då frågorna
äro av den art, att kongressombuden eller till och med en
styrelse måste antagas med säkerhet äga kännedom om
medlem-marnes mening, så är” — säger han — ”enda vinsten av
omröstningen, att organisationen belastas av en onödig och i
längden olidlig byråkrati, att varje ärende förhalas i det
oändliga, att man ödslar med skrivning mera än vad frågorna
äro värda, att hela organisationen blir tungrodd och
opraktisk till en grad, som till slut ovillkorligen måste verka
skadligt”.
Den syndikalistiske författaren synes hysa den
uppfattningen, att den demokratiskt valda kongressen måste anses
*) Frans Severin: Centralism och decentralism, Stockholm 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
