123 det nuvarande organisationssystemet slopas; samtliga fackförbund sammanslås till en enda organisation och enhet”. Detta krav hade i några fall kombinerats med det syndika-listiska kravet på förbundens ersättande med lokala samorganisationer, i andra fall med kravet på industriförbund. Man ordade visserligen även nu om demokratin och ”medlemmarnes självbestämningsrätt”, men det var tydligt, att konsekvensen av ett bifall till motionerna skulle komma att peka i riktning mot maktkoncentration hos landsorganisationens ledning. Landssekretariatet hade också påpekat detta i sitt utlåtande, vari det bl. a. hette: ”Det torde ej vara uteslutet, att en på så sätt centraliserad fackföreningsrörelse under en klok och försiktig ledning skulle kunna åt medlemmarne utvinna ekonomiska fördelar med mindre uppoffringar än nu, men systemet ställer oerhörda krav på medlemmarnes disciplin och förmåga att underordna sina egna intressen under det helas”. Förutsättningen för en sådan maktkoncentration hos ledningen måste, menade sekretariatet, vara, att organisationen förfogar över helt andra maktmedel gentemot medlemmarne än dem, som för närvarande stå till buds. Men såväl medlemmarne som arbetarne i allmänhet sätta säkerligen så stort värde på en frivillig samverkan i enlighet med demokratins grundsatser, att de icke skulle finna sig i ett ledarevälde av det slag, som motionärerna här hade medvetet eller omedvetet föreslagit. Kongressens överläggningar i denna fråga utmynnade i ett avslag på samtliga motioner, varvid kongressen underströk landssekretariatets här ovan citerade uttalande. År 1926 framfördes ånyo detta krav till landsorganisationens kongress. Vid detta tillfälle hade det sina förespråkare framför allt bland dem, som företrädde industriförbunden. Det förefaller som om ett konsekvent genomförande av industriförbundsprincipen skulle nödvändiggöra, att landsorganisationen även åtoge sig förpliktelsen att ekonomiskt understödja anfallsstrider. Motionerna vid 1926 års kongress gingo närmast ut på en sådan omläggning av landsorganisationen, men man var tydligen fullt på det klara