Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Konstitutionen - 5. Tendenser till skärpt centralism inom landsorganisationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
det nuvarande organisationssystemet slopas; samtliga
fackförbund sammanslås till en enda organisation och enhet”.
Detta krav hade i några fall kombinerats med det
syndika-listiska kravet på förbundens ersättande med lokala
samorganisationer, i andra fall med kravet på industriförbund.
Man ordade visserligen även nu om demokratin och
”medlemmarnes självbestämningsrätt”, men det var tydligt,
att konsekvensen av ett bifall till motionerna skulle komma
att peka i riktning mot maktkoncentration hos
landsorganisationens ledning. Landssekretariatet hade också påpekat
detta i sitt utlåtande, vari det bl. a. hette: ”Det torde ej
vara uteslutet, att en på så sätt centraliserad
fackföreningsrörelse under en klok och försiktig ledning skulle kunna åt
medlemmarne utvinna ekonomiska fördelar med mindre
uppoffringar än nu, men systemet ställer oerhörda krav på
medlemmarnes disciplin och förmåga att underordna sina egna
intressen under det helas”. Förutsättningen för en sådan
maktkoncentration hos ledningen måste, menade
sekretariatet, vara, att organisationen förfogar över helt andra
maktmedel gentemot medlemmarne än dem, som för närvarande
stå till buds. Men såväl medlemmarne som arbetarne i
allmänhet sätta säkerligen så stort värde på en frivillig
samverkan i enlighet med demokratins grundsatser, att de icke
skulle finna sig i ett ledarevälde av det slag, som
motionärerna här hade medvetet eller omedvetet föreslagit.
Kongressens överläggningar i denna fråga utmynnade
i ett avslag på samtliga motioner, varvid kongressen
underströk landssekretariatets här ovan citerade uttalande.
År 1926 framfördes ånyo detta krav till
landsorganisationens kongress. Vid detta tillfälle hade det sina
förespråkare framför allt bland dem, som företrädde
industriförbunden. Det förefaller som om ett konsekvent
genomförande av industriförbundsprincipen skulle nödvändiggöra,
att landsorganisationen även åtoge sig förpliktelsen att
ekonomiskt understödja anfallsstrider. Motionerna vid 1926
års kongress gingo närmast ut på en sådan omläggning av
landsorganisationen, men man var tydligen fullt på det klara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
