V. FÖRVALTNINGEN. i. Styrelser, representantskap och funktionärer. Det är en historia om frivillig uppoffring, sena timmars osjälviskt arbete, optimism och energi, yttrade en gång en tidning om en redogörelse för ett fackförbunds verksamhet. Det samma kan sägas om hela den svenska fackföreningsrörelsen. Arbetsbördan har alltid vilat på ett relativt litet antal intresserade och energiska personer, som frivilligt och oftan utan, i bästa fall mot ett ringa ekonomiskt vederlag offrat tid och krafter åt rörelsen. Den lokala förvaltningsapparaten skötes så gott som uteslutande av personer, som för detta arbete nödgas taga det mesta av sin fritid — kvällar och söndagar — i anspråk. Det är fackförenings- och klubbstyrelserna, som sörja för att detta arbete blir utfört, assisterade av uppbördsmännen ute på arbetsplatserna, i regel åtnjutande endast ett obetydligt arvode. Endast de större fackföreningame anse sig ha råd att hålla sig med helt avlönade ombudsmän eller plats-expeditörer. För att sköta förbundens angelägenheter har man däremot nödgats anställa en eller flera helt avlönade funktionärer. Inom respektive förbund väljas dessa av kongressen, som sammanträder vart tredje eller fjärde år och utgöres av ombud för lokalavdelningarne (fackförening-arne). Ombudens antal utmätes i proportion till lokalavdel-ningarnes medlemsantal. Kongressen är förbundets högsta beslutande myndighet. Den väljer även den verkställande myndigheten, förbundsstyrelsen, vilken inom en del förbund består dels av ett visst antal personer bosatta på den plats,