Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ur medlemsstatistiken - 3. Antalet fackföreningsmedlemmar åren 1888—1932
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
lorade fackorganisationerna mer än 30 % av sina
medlemmar — förlusten inom landsorganisationen uppgick t. o. m.
till 33,4 % — och i slutet av året funnos alltså endast
147,891 fackligt organiserade arbetare i landet, därav 108,079
i landsorganisationen. Dels på grund av de repressalier,
som arbetsgivarne utövade mot de i storstrejken deltagande
— i många fall förelädes arbetarne kontrakt, enligt vilka
de skulle förbinda sig att icke vara medlemmar av någon
fackförening — och dels såsom en ganska naturlig följd
av den svårartade arbetslösheten under de närmast
följande två åren, fortsatte medlemsantalet att minska. Under
år 1910 förlorade organisationerna sålunda ytterligare över
20 % av medlemmarne och under år 1911 3,6 % (inom
landsorganisationen 6,1 %). I slutet av sistnämnda år
funnos endast 113,898 fackligt organiserade arbetare i
landet. Landsorganisationens medlemsantal hade sjunkit till
79,926 eller till den nivå, varpå den hade befunnit sig så
tidigt som år 1903.
År 1912 började en ny uppsvingsperiod, som emellertid
höll på att få ett hastigt slut, då världskriget utbröt. Trots
den osäkerhet på arbetsmarknaden och den villervalla, som
för övrigt uppstod såsom en följd av krigsutbrottet,
lyckades emellertid organisationerna icke blott hålla sina
medlemmar kvar under åren 1914—1915 utan förmådde t. o. m.
värva ett ganska stort antal nya medlemmar. I slutet av
sistnämnda år hade de fackligt organiserade arbetarnes
antal återigen ökats till omkring 150,000, varav 110,708 i
landsorganisationen.
De därpå följande fyra åren blevo ur
fackföreningsrörelsens synpunkt synnerligen goda år. Då tvingade den
kraftiga levnadskostnadsstegringen allt större skaror av
oorganiserade in i organisationerna, vilka för övrigt särskilt
under åren 1918—1919 kunde tillgodogöra sig den ovanligt
kraftiga ökning av arbetareantalet inom industrin och
flertalet andra näringsgrenar, som konjunkturuppsvinget
medförde. Tillströmningen till organisationerna av nya
med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
