191 program och stadgar för De anställdas centralorganisation (DACO) konstituerades denna den 3 maj 1931. Dacos uppgift är, att främja föreningsbildandet och rationalisera föreningsväsendet; att inom föreningsrörelsen sprida upplysning särskilt i organisatoriska och socialpolitiska spörsmål; att medelst rapporter upprätthålla förbindelse med och förmedla förbindelse mellan de anslutna föreningarne; att medverka till ingående undersökning av anställningsproblemen och befordra deras lösning i enlighet med de anställdas berättigade intressen; att stödja till centralorganisationen anslutna föreningar särskilt i arbetet för föreningsrättens erkännande och utbyggande; att följa lagstiftningsarbetet, där anställdas samfällda intressen beröras, och eventuellt påkalla beaktande av de anställdas legitima önskemål ävensom att taga erforderliga initiativ i sociallagstiftningsfrågor samt att upprätthålla förbindelse med jämförliga organisationer i utlandet och med den internationella rörelsen bland anställda. Man har i stadgarne icke uttryckligen nämnt någonting om förhandlingsrätten eller kollektivavtalet, men med uttrycket ”föreningsrättens erkännande och utbyggande” torde man underförstått ha accepterat båda delarna. Centralorganisationen skall uppbyggas så, att varje svensk förening av anställda, som godkänner organisationens program och stadgar, skall kunna vinna inträde under förutsättning att den är konstituerad som riksorganisation eller saknar möjlighet att ansluta sig till riksorganisation, som tillhör centralorganisationen, samt att den ansluter sig med samtliga sina aktiva medlemmar, avdelningar eller föreningar och dessas medlemmar. Centralorganisationens beslutande myndigheter äro sekretariatet och representantskapet, men därjämte finns någonting som kallas stora representantskapet och närmast motsvarar landsorganisationens kongress. Sekretariatet utses av representantskapet. Det har sitt säte i Stockholm och består