230 av ett sådant dröjsmål är dock väsentligt mindre än av att medlemmarna skulle genom på annat sätt igångsatta blockader riskera sina platser, utan att organisationerna kunde lämna dem erforderligt stöd. Just det förhållandet, att den svenska fackföreningsrörelsen sökt reglera användandet av blockadvapnet, så att detsamma ej må onödigt skada någon, har hos medlemmarna framskapat respekt för meddelandet om blockad och bojkott. Det gäller att upprätthålla denna känsla. Skulle blockaden och bojkotten användas enbart med hänsyn till önskningarna hos dem, som till stöd för sina åtgöranden kräva andras sympatiåtgärder, skulle snart ett så stort virrvarr uppstå, att ingen skulle med bästa vilja kunna respektera alla krav på sympatiblockader och bojkott av varor. Särskilt skulle detta bliva förhållandet för järnvägsmän, sjömän, hamn- och transportarbetare. Det är därför ej möjligt att giva lokala centralorganisationer eller avdelningar någon som helst rätt att utfärda blockader eller bojkott.” Sekretariatet medgav, att transportarbetareförbundet i mycket hög grad är utsatt för andra organisationers krav på sympatiåtgärder, och att det också löper stor risk i de fall detta krav tillmötesgås. Ett strängt genomförande av principen ”blockad av smittad vara” skulle nära nog, framhöll sekretariatet, göra allt transportarbete omöjligt. Detta vapen kan sålunda endast i undantagsfall användas, och det torde även i endast mycket få fall ha någon avgörande inverkan för utgången av en konflikt. Varje grupp får därför lov, framhöll sekretariatet, att i huvudsak och i första hand lita på egna krafter och resurser och noga överväga, om det stöd, den begär av en annan arbetaregrupp, är av sådan betydelse, att det berättigar till att kräva de uppoffringar, som äro förenade med tillgripandet av en blockad. Reellt sett fanns, enligt sekretariatets mening, ingen anledning att ställa transportarbetareförbundet i någon undantagsställning ifråga om garantier för ekonomiskt understöd åt medlemmar, som deltaga i sympatistrider, utan förbundets styrelse borde pröva, ”med hänsyn till föreliggande omständigheter och egna krafter, i vilken mån framställda krav på sympatiåtgärder kunna bifallas”.