279 ”huvudsakligaste uppgift” angavs vara att vid tillfällen av arbetslöshet, förorsakad av strejk eller lockout, lämna med-lemmarne pekuniärt understöd. Dylika tillfällen inträffade merendels icke genom dess eget förvållande, ehuru det icke hade helt och hållt frånhänt sig rätten att anlita strejkvapnet. Det lät sålunda sina medlemmar deltaga i storstrejken år 1909. Då hade det emellertid erhållit en för fackföreningsrörelsen mera förstående ledning än den, som det hade haft ursprungligen, vilket gjorde att det så småningom förlorade arbetsgivareorganisationernas sympatier och slutligen nödgades upphöra med sin verksamhet. År 1907 ägde det 160 avdelningar. Medlemsantalet torde aldrig ha överstigit 10,000. Ett synnerligen misslyckat försök i samma stil gjordes år 1905 av en person vid namn August Skarin, då denne i Göteborg i samråd med ett tjogtal meningsfränder stiftade Svenska Ordenssamfundet Arbetets Riddare. Mönstret till denna sammanslutning hade hämtats från Amerika. Där hade nämligen redan år 1869 på initiativ av en skräddare vid namn U. S. Stevens bildats ett förbund, benämnt ”The noble order of the knights of labor”. Syftet med denna sammanslutning, som ägde bestånd ännu vid sekelskiftet, då den räknade omkring 130,000 medlemmar, var att ”i brödraskapets band omsluta alla slag av arbetareföreningar och alla arter av arbete”. Utan att avstå från sin karaktär av arbetaresammanslutning, skulle den ”öppna sina portar även för personer, som icke tillhörde kropps-arbetarnes klass, och sålunda bygga en bro mellan dem, som arbeta med tanken och med handen”. Dess svenska motsvarighet förklarade sig vilja ”slå bro över klyftan mellan de olika samhällsklasserna och släcka klasshatet med kärlek till Gud, till det gemensamma fäderneslandet och till varandra inbördes.” Orden skulle följaktligen stå öppen för personer ur alla samhällsklasser, som ville ”samverka för en allmän förbättring av arbetareklassens ställning”; undantagna från denna rätt voro dock ”gudsförnekare, socialister och anarkister m. fl.”. Medlem-