IX. ARBETSAVTAL OCH KOLLEKTIVAVTAL. i. Det individuella och det kollektiva arbetsförhållandet. Med den utveckling från smådrift till stordrift, som i stegrat tempo försiggått i vårt land under det senaste århundradet ha följt avsevärda förändringar i arbetsförhållandet. Den moderna stordriftens lönarbetare ha i regel, i motsats till vad fallet var med skråtidens gesäller, intet hopp att en gång bli ”sina egna” och att få åtnjuta självbestämmanderätt i arbetet. De sakna — framhåller professor Gustaf F. Steffen — med nödvändighet verkligt individuella arbetsuppgifter, och de sakna i regel varje spår av individuella arbetsvillkor, så när som på det enda, som består däri, att de inom vissa, i själva verket mycket trånga gränser kunna bestämma över arbetets intensitet och allmänna kvalitet. Det är fabrikens organisatör och ledare, som kollektivt, utan hänsyn till rent individuella anlag och behov, bestämmer arbetsuppgifterna och (i de fall arbetarne icke förmå kollektivt göra sin mening gällande) arbetsvillkoren. Det moderna arbetsförhållandet kännetecknas av ”en enhetlig kollektivitet av tekniska arbetsvillkor, som omöjligt kunna ändras med hänsyn till individuella önskningar, utan på sin höjd med hänsyn till hela arbetarekollektivitetens krav”. Att arbetet och de tekniska arbetsvillkoren äro kollektivi-serade innebär med nödvändighet — framhåller professor Steffen vidare — att även lönbildning och lönavtal äro kol-lektiviserade.