348 manträdde på hösten samma år, fann sig med anledning därav föranlåten att göra ett så lydande uttalande: ”Då under den gångna kongressperioden några till landsorganisationen anslutna fackföreningar låtit sig engageras i den i början av året hållna s. k. göteborgskonferensen, ställer landsorganisationens kongress en bestämd uppmaning till alla fackföreningar och förbund att i fortsättningen icke låna sig till sådana för arbetareklassen meningslösa och rent av skadliga sammankomster. Kongressen anser sig ha anledning säga ifrån, att det åligger landsorganisationens medlemmar att slå vakt om de beslut och riktlinjer, som kongressen enligt dess stadgar och bestämmelser äger rätt fastställa”. Trots detta uttalande anordnades den 26—27 januari 1929 en ny konferens under det kommunistiska partiets auspi-cier.*) Denna gång hölls konferensen i Stockholm och benämndes ”Arbetames fackliga landskonferens”. Syftet med densamma angavs vara att resa en opinion mot ”mondis-men”, d. v. s. fackföreningsrörelsens deltagande i de sam-förståndssträvanden, som hade tagit sig uttryck i den av regeringen i slutet av november 1928 anordnade s. k. ar-betsfredskonferensen. En ny ”enhetskommitté” tillsattes, vilken omedelbart därefter vände sig till fackföreningarne med en uppmaning att ansluta sig till ”enhetsrörelsen”. Detta skulle ske på så sätt, att fackföreningarne förbundo sig att ”lämna ett bestämt regelbundet utgående ekonomiskt bidrag” till kommittén enligt av denna närmare angivna grunder. Landsorganisationens representantskap, som i november 1928 hade ansett sig nödsakat att ingripa mot det kommunistiska fraktionsbildandet i fackföreningarne, erinrade i ett den 2 maj 1929 utfärdat cirkulär (n:r 638) om det av landsorganisationens kongress år 1926 fattade beslutet och förklarade, att de förbund, fackföreningar, verkstads- *) Röd facklig enhetsrörelse. Resolutioner och beslut från Arbe-tarnes fackliga landskonferens samt kort historik över den fackliga enhetsrörelsens utveckling. Stockholm 1929.