380 mast föranledd därav, att det norska kommunistiska arbetarepartiet (det förutvarande socialdemokratiska) ansåg sig nödsakat att utträda ur den kommunistiska internationalen. Ifrågavarande landsorganisation har sedan dess stått isolerad. 5. Den röda fackföreningsinternatimalen. Den röda fackföreningsinternationalen, som höll sin konstituerande kongress i Moskva den 3—9 juli 1921, har i enlighet med kommunistiska intemationalens teser lyst den s. k. Amsterdaminternationalen i bann, stämplat den som en ”till sitt väsen antiproletär organisation” och beskyllt den för att ”gå i kapitalismens ledband”, varvid den särskilt åberopat dess förbindelser med den av nationernas förbund upprättade internationella arbetsbyrån i Genève. Medan Amsterdaminternationalen ställt sina förhoppningar till arbetareklassens möjligheter att utnyttja demokratin för sina frigörelse-strävanden, har den röda fackföreningsinternationalen rekommenderat ”proletariatets diktatur?’ såsom det verkningsfullaste medlet att främja dessa strävanden. Den vill — heter det i inledningen till dess stadgar — ”tillsammans med kommunistiska internationalen organisera arbetareklassen för att genomföra bourgeoisiens tillintetgörande, krossandet av den borgerliga staten, förverkligandet av proletariatets diktatur, övertagandet av produktionsmedlen och kommunismens genomförande”. Dess ändamål angives vara: I. att organisera de breda arbetarmassorna i hela världen för att störta kapitalismen, befria dem från utsugningens ok och införa en socialistisk ordning; 2. att bedriva en omfattande propaganda och agitation för den revolutionära klasskampens idéer, den sociala revolutionen, proletariatets diktatur och den revolutionära massaktionen för att avskaffa det kapitalistiska systemet och den borgerliga staten; 3. att föra kamp mot föreställningen om samförstånd med bourgeoisien, mot idéerna om samarbete mellan klasserna och den sociala freden såväl som mot de grundlösa förhoppningarne om fredlig övergång från kapitalism till socialism;