Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Internationella förbindelser - 4. Fackföreningsinternationalen efter världskriget - 5. Den röda fackföreningsinternationalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
mast föranledd därav, att det norska kommunistiska
arbetarepartiet (det förutvarande socialdemokratiska) ansåg sig
nödsakat att utträda ur den kommunistiska internationalen.
Ifrågavarande landsorganisation har sedan dess stått isolerad.
5. Den röda fackföreningsinternatimalen.
Den röda fackföreningsinternationalen, som höll sin
konstituerande kongress i Moskva den 3—9 juli 1921, har
i enlighet med kommunistiska intemationalens teser lyst den
s. k. Amsterdaminternationalen i bann, stämplat den som en
”till sitt väsen antiproletär organisation” och beskyllt den
för att ”gå i kapitalismens ledband”, varvid den särskilt
åberopat dess förbindelser med den av nationernas förbund
upprättade internationella arbetsbyrån i Genève. Medan
Amsterdaminternationalen ställt sina förhoppningar till
arbetareklassens möjligheter att utnyttja demokratin för sina
frigörelse-strävanden, har den röda fackföreningsinternationalen
rekommenderat ”proletariatets diktatur?’ såsom det
verkningsfullaste medlet att främja dessa strävanden. Den vill — heter
det i inledningen till dess stadgar — ”tillsammans med
kommunistiska internationalen organisera arbetareklassen för att
genomföra bourgeoisiens tillintetgörande, krossandet av den
borgerliga staten, förverkligandet av proletariatets diktatur,
övertagandet av produktionsmedlen och kommunismens
genomförande”. Dess ändamål angives vara:
I. att organisera de breda arbetarmassorna i hela världen för
att störta kapitalismen, befria dem från utsugningens ok och införa
en socialistisk ordning;
2. att bedriva en omfattande propaganda och agitation för den
revolutionära klasskampens idéer, den sociala revolutionen,
proletariatets diktatur och den revolutionära massaktionen för att
avskaffa det kapitalistiska systemet och den borgerliga staten;
3. att föra kamp mot föreställningen om samförstånd med
bourgeoisien, mot idéerna om samarbete mellan klasserna och den sociala
freden såväl som mot de grundlösa förhoppningarne om fredlig
övergång från kapitalism till socialism;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
