386 der. Den svenska avdelningen av densamma utgöres av Sveriges arbetares centralorganisation (S. A. C.). 7. Fackföreningsrörelsen i olika länder. De i det föregående omtalade tre fackföreningsinternatio-nalerna representera ingalunda hela fackföreningsrörelsen. Åtskilliga andra riktningar finnas inom denna rörelse i olika länder, av vilka framförallt den s. k. konfessionella spelar en icke obetydlig roll. Icke ens den är enhetlig, ty i vissa länder ha de katolska arbetarne sammanslutit sig för sig och de protestantiska för sig. Detta är t. ex. fallet i Holland. Fascistregimen i Italien har medfört ett förstatligande av såväl arbetare- som arbetsgivareorganisationerna. Nationalsocialisternas övertagande av makten i Tyskland år 1933 har lett till samma resultat. Ej heller i Sovjetryssland finnes en fri fackföreningsrörelse. Någon exakt statistik över de olika riktningarnes utbredning förefinnes icke. Internationella arbetsbyrån har emellertid publicerat de uppgifter för den 1 januari 1932, som återfinnas å sid. 387—388. Åtskilliga av de i denna tabell lämnade uppgifterna bära vittne om, att man icke haft något fullständigt och tillförlitligt material till sitt förfogande. Tabellen torde likväl giva en föreställning om proportionen mellan de fyra huvud-riktningarne, nämligen den socialdemokratiska, den kommunistiska, den konfessionella och den syndikalistiska. Den sistnämnda synes ha den största utbredningen i det latinska Amerika och Spanien. Antagligen är slutsumman, 323,643, för låg. Vad angår den kommunistiska riktningen företrädes den huvudsakligen av den ryska fackföreningsrörelsen. Den konfessionella riktningen har den relativt största utbredningen i Polen, Holland, Ungern, Tyskland, Belgien och T j eckoslovakien. Internationellt sett äro av allt att döma förutsättningarne för en verklig enhetsfront mycket små för fackförenings-