Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. De svenska apoteksinrättningarna klassificerade efter deras natur - 3. Sockenapotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändringar och tillägg uti K. förordn. d. 26/2 1817 om
sockenstämmor och kyrkoråd, legaliserades sedermera dessa
sockenapotek. Genom nämnda författningar blef det nämligen
bestämdt, att det borde finnas läkemedel att tillgå för de
fattiga genom kommunalnämndens försorg.
Dessa medikamenter skulle bekostas genom å
kommunalstämma anskaffadt »bidrag till deras inköp». Sådana
sockenapotek finge ej anläggas eller underhållas af
apoteksyrkets utöfvare, men medicin finge ej heller försäljas från
dem till allmänheten.
På 1700-talet hade det dock en och annan gång
förekommit, att skötseln af dylika medikamentsförråd blifvit
anförtrodd åt farmaceutiskt bildade personer. Sådant tillstånd
beviljades exempelvis apotekarelärlingen N. Thunmark, som af
K. befallningshafvande d. 15/3 1796 blef antagen till
»åderlåtare för Nätra socken», med villkor, att han från
vederbörligt apotek afhämtade medikamenterna. Äfven borde
han å orten insamla där förekommande medicinalväxter.
Af Collegii medici protokoll d. 25/11 1805 framgår, att äfven
sedermera tillstånd lämnadts åt farmaceut att förestå
sockenapotek.
Enligt K. br. d. 1/10 1823 finge emellertid sådana
medgifvanden ej längre förekomma, ty skulle sockenapoteken
»alldeles icke anläggas och underhållas af apoteksyrkets
idkare», utan borde de handhafvas »af pastor eller annan
upplyst af församlingens innevånare».
Det dröjde dock icke länge, förrän man brast i denna
författnings efterlefvande. På en del platser, där åtgången
af medicinalier var ganska stor, drogo sig nämligen
socknemännen för att ikläda sig kostnaden för
medikamentsbehofvet och sågo ej ogärna, att någon fackman i pastors ställe
öfvertog »socken-apothekskistan». Egendomligt nog synes
själfva Sundhetskollegium under ett senare skede hafva
gillat ett sådant förfaringssätt och meddelat apotekare
rättighet att anlägga och innehafva sockenapotek.
Sundhetskollegii protokoll d. 29/6 1829 gifver ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
