Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saknas på sista leden samt på de två bakre bröstfotlederna, men finnas, ett på hvarje sida
af de öfriga lederna.
Larven saknar facettögon, men har några små, endast vid förstoring synbara punktögon
på hufvudets sidor. Antenner saknas och mundelarna äro bitande. På underläppen utmynna
spinnkörtlarna, ur hvilka larverna draga ut den i luften stelnande afsöndingen i form af
silkestrådar, då de ämna spinna kokong eller spinna en väf till sitt skydd eller för att hänga
sig på vid förpuppningen.
Huden hos larverna är mera sällan jämn och slät samt alldeles naken. Vanligen är den
utrustad med i rader anordnade vårtformiga knölar eller tornar samt därtill ofta mer eller
mindre tätt hårig eller borstig.
Larverna växa hastigt. Då den sega huden därvid ej kan uttänjas längre, måste
tillväxten vara förenad med hudombyten, hvarvid den gamla huden spränges och alldeles
afdrages medan den nya hud, som förut bildats under den gamla och i början är så rymligt
tilltagen att den ligger i veck, tillåter ett hastigt tilltagande i storlek. Vanligen undergår
larven 4-5 sådana hudombyten före förpuppningen. Någon tid före hvarje hudombyte
upphör larven att äta, uppsöker något gömställe och håller sig i stillhet. Det gamla skinnet
spricker på ryggsidan, strax bakom hufvudet, och genom sammandragningar och sträckningar
af kroppen makar larven det allt längre bakåt. Ofta undergår larven vid hudömsningen högst
betydande förändringar i sitt utseende. Så är t. ex. den på taf.13, fig. 2a afbildade larven
till Machaonfjärilen såsom yngre svart med en stor hvit fläck på ryggen samt har korta
tornar. Den på taf. 36, fig. 1a afbildade laven af Stora Gaffelsvansen är i yngre tillstånd
helt svart.
I allmänhet äro larverna uteslutande växtätare. Ytterst sällan lefva fjärillarver
regelbundet af rof. Däremot har jag sett kålmaskar (Pieris brassicae), då de i deras förvaringsrum
inlagda kålbladen tagit slut, angripa och förtära dem af sina kamrater, som redan upphängt
sig till förpuppning. De växter, som användas till näring, äro vanligen af ett bestämdt slag
för de olika arterna, och det skulle vara fåfängt att bjuda dem andra. Dock finnas arter,
som äro hvad man kallar allätare, d. v. s. de förtära en mängd olika växter och synas ej
visa någon utpräglad förkärlek för några vissa. Emellertid gör man klokt i, då en larv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
