Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver bukplåten. För den, som icke iakttagit själfva förpuppningen, skulle det vara omöjligt
att gissa, hvartill dessa stafvar tjäna. De skulle kunna kallas klätterhakar.
Vi lämnade puppan i det ögonblick, då hon makat upp larvskinnet ända till analfötterna,
hvilka fortfarande hålla fast i silkesväfven. Nu återstår det svåraste arbetet, nämligen att
helt och hållet slippa ifrån larvskinnet och tillika med de små krökta fästhakarna i puppans
spets få fäste i silkesväfven. Långsamt drar puppan analspetsen ut ur det hopskrynklade
larvskinnet. Det är kritiska ögonblick, ty nu hänger hon blott på de korta och trubbiga
klätterhakarna. En oförsiktig rörelse skulle komma hakarna att glida och puppan att störta ned.
Det vore hennes säkra död, ty puppskinnet är i början ytterst tunnt och skört, och ett fall
äfven från en måttlig höjd föranleder en bristning med påföljd af förblödning. Energiskt
kröker puppan den yttersta spetsen och lyfter sig på detta sätt upp ett litet stycke.
Klätterhakarna få nytt tag. Åter börjar puppans spets att trefvande känna sig för. Allt fortfarande
är det blott larvskinnet som den får tag uti. Ännu en krökning och ett nytt tag för
klätterhakarna, och detsamma upprepas ännu några gånger. Nu når puppans spets upp öfver
larvskinnet, den trefvar efter silkesväfven, en af de små fästhakarna får fatt i en tråd, och all
fara är öfverstånden. Nu börjar puppan att under våldsamma krökningar och vridningar
trassla in allt flera silkestrådar i de åt alla håll riktade små hakarna, så att hon till sist
hänger säkert fästad på ett tjockt knippe, som skall bära henne hängande med hufvudet
nedåt, till dess kläckningstiden kommer. Klätterhakarna ha fyllt sitt värf. De behöfdes
blott för dessa korta ögonblick. Under puppans våldsamma rörelser lossnar vanligen det
hopskrynklade larvskinnet från silkesväfven och faller ned.
Puppan är i början ljusgrön och ser fuktig ut. Etter några timmar i luften har skinnet
blifvit tjockare och mörkare och tillika förlorat sin fuktiga glans.
Något annorlunda går det till, när Machaonfjärilens och pieridernas, t. ex. den vanliga
kålfjärilens, larver bereda sig till förpuppning. Liksom nässelfjärillarvera spinna de först
en silkesväf, vid hvilken de hålla sig fast, men i stället för att såsom de förra larverna
hänga sig med hufvudet nedåt, intaga de tvärtom oftast den ställningen, att hufvudet är vändt
uppåt. För öfrigt kan deras ställning också ofta vara mer eller mindre vågrät. Larven böjer
nu främre delen af kroppen starkt bakåt och åt sidan och fäster ungefär vid bakre gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
