Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Argynnis, Pärlemorfjärilsläktet. Hithörande arter äro hvarandra mycket lika på vingarnas
öfversida. Alla äro där rödgula, med talrika, i tvärrader ordnade svarta fläckar. Detsamma gäller
framvingarnas undersida, hvaremot bakvingarnas undersida visar betydliga olikheter för de olika
arterna (se föreg. sida). Man ser där fläckrader, som bilda omväxlande mörka och ljusa
tvärband. Hos en del arter äro de ljusa fläckarna blanka, silfverglänsande. Hos andra är blott en
eller annan fläck matt pärlemorglänsande, och hos ännu andra äro de motsvarande fläckarna
blott matt gulhvita, gula eller brunröda. Vanligen kan man urskilja några ljusa basalfläckar,
ett midtband tvärs öfver vingen samt en rad af ljusa utkantsfläckar, inåt begränsade af
mörka bågfläckar. Mellanrummet mellan basalfläckarna och midtbandet har mycket olika
utseende hos olika arter och kallas i det följande inre mellanfältet, medan afståndet mellan
midtbandet och utkantsfläckarna kallas yttre mellanfältet. Detta upptages närmast midtbandet
af en mer eller mindre fullständig (eller åtminstone vid kanterna synlig) ljus strimma, den
s. k. ljusstrimman, från vingens inkant till dess framkant, samt där bakom af en rad svarta
eller bruna fläckar, stundom försedda med ljus pupill, den s. k. punktraden (denna saknas
endast hos A. aglaja).
Larverna ha sex rader taggiga tornar på ryggen. Äfven första leden bär tornar. De
flesta lefva på Viola-arter. De kantiga pupporna ha tvärs öfver ryggen en djup insänkning
och äro ofta prydda med silfverfläckar. De upphängas vid bakandan och med hufvudet
nedåt. Af släktet äro 14 arter funna i Sverige.
A. paphia. Silfverstreckade pärlemorfjärilen, 60-71, vår största art (taf. 5, fig. 1), med
undertill gröna bakvingar, på tvären genomdragna af 4 silfverstrimmor, af hvilka endast de
2 bakre äro fullständiga. Punktraden är ofta otydlig; yttre mellanfältet är stundom
öfver-draget af ett rödviolett skimmer. Hanen igenkännes därpå att fyra af framvingens nerver
äro i midten tjockt och upphöjdt svartfjälliga. Larven (taf. 5, fig. 1 a) lefver på Viola-arter.
I södra Sverige är denna art fläckvis ej sällsynt i juli och augusti.
A. aglaja. Stora pärlemorfjärilen 47-62, (taf. 6, fig. 2), har bakvingarnes inre del
undertill öfverdragen med mer eller mindre mörkt brungrönt, prydd med 13 silfverfläckar, hvartill
kommer en silfverstrimma längs inkanten af vingen och en vid framkantens bas;
ytterkanten med 7-8 silfverfläckar, innanför hvilka går tvärs öfver vingen ett gult band, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
