Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en utskjutande tand eller vinkel. Några erinra i sitt utseende om nattflyn. Flyga endast
om natten. Larvernas utseende mycket växlande, ofta mycket egendomligt (taf. 36 och 37,
fig. 1).
Fam. 12. Cymatophoridae. Denna familj bildar en öfvergångsgrupp mellan spinnare och
nattflyn och föres af olika författare än till den ena, än till den andra af dessa grupper.
Nattflyn likna de flesta i sin teckning och sitt allmänna utseende, spinnare åter i vingnervernas
anordning. Antennerna äro borstlika, enkla; vingarna hållas takformigt hoplagda; sugtungan
är tydlig. De nakna, 16-fotade larverna lefva mellan hopspunna blad och intaga en
egendomlig hviloställning, med främre kroppsändan upplyftad och krökt så starkt åt ena sidan,
att hufvudet riktas bakåt (taf. 49, fig. 3).
Fam. 1. Hepialidae.
Hepialus är det enda hithörande släktet, 6 medelstora eller små arter i Sverige.
H. humuli, Humlerotätaren, 42-70 (taf. 29, fig. 3). Hanen har båda vingparen ofvan
sidenglänsande hvita, undertill mörkgrå, smalt rödkantade. Honans framvingar äro gula
med gulröda teckningar, de bakre enfärgadt grågula. Flyger i juni och juli under lugna
och ljumma kvällar, ofta i stor mängd, öfver fält och gräsmattor. Hanarna hålla sig därunder
sväfvande öfver samma plats några få fot öfver marken, hvarvid de länge ses svänga från
ena sidan till den andra, fram och tillbaka i korta, taktmässiga slag, nästan erinrande om
en pendels rörelser, då och då utbytande sidosvängningarna mot höjningar och sänkningar
öfver samma plats. Ibland ses härunder en hona komma flygande, stryka tätt förbi hanen
och sedan slå sig ner på ett grässtrå i omedelbar närhet, hvarest hon då uppsökes af hanen.
Vid kopulationen släpper denna sitt tag med benen och förblir hängande med hufvudet nedåt,
endast fasthållen af sin genitalbeväpning. Larven lefver på rötter af nässlor och humle.
Arten är allmän i södra Sverige och förekommer ännu i Medelpad, på vissa ställen talrikt.
H. hecta. Lilla Rotätaren, 25-30. Framvingarna brungula eller brungrå, med 2 ljusa,
hos hanen silfverglänsande snedstreck eller fläckrader, som från bakkanten sträcka sig
parallelt med hvarandra mot vingens spets. Bakvingarna grå. enfärgade. Larven lefver på
rötterna af maskros, ljung och örnbräken (Pteris aquilina). Juni-juli. Ej sällsynt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
