Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1.
De sju wise mästare.
Af alla sagor, som letat sig väg till våra byggder, är denna icke blott
den ursprungligen äldsta, utan äfven den vidsträcktast spridda
Isistnämde hänseende torde inom hela sago-litteraturen knappast finnas dess
like. Också har densamma haft ett stort och vidsträckt inflytande på
medeltidens hela vittra litteratur; talrika bevis härför träffas flerestädes,
och särdeles i de flesta af medeltidens novellsamlingar, såsom i det
följande skall närmare visas.
Efter alla anledningar är denna saga af Indiskt ursprung. Den
äldste författare, hos hvilken man funnit henne omnämd, är Araben
MASUDI (död år 956), hvilken, i sin krönika kallad
Murudsch-alzeheb, berättar om en indisk konung vid namn Kurus, att »i hans rike
och på hans tid lefde SENDABAD, författare till boken om de sju
vizirerne, läromästaren, ynglingen och konungens gemål, hvilket arbete
man kallar Sendabads bok» (se SILVESTRE DE SACY’S uppsats i Notices
et extraits des manuscrits de la bibliothèque du Roi. Paris
1787—1818. IX, 404). En annan arabisk skriftställare, ISMAEL SCHA-
HINSCHAH, författare till en krönika från Adam till år 487 efter Hedschra,
omtalar likaledes denna indiska Sendabad-bok, men uppgifver den hafva
tillkommit under konung Chus, den af Alexander besegrade Pori tredje
efterträdare (ASSEMANI, Bibliotheca orientalis. Romæ,
1719—1728. III, 321. KELLER, Li Romans des sept sages, nach der
Pariser-Handschrift herausgegeben. Tübingen 1836. S. III).
Äfven andra skäl tala för antagandet, att sagan härstammar från Indien
så igenfinner man t. ex. i ännu befintliga indiska arbeten flere af de
berättelser, som förekomma uti ifrågavarande saga, synnerligast i de
österländska bearbetningarne deraf. Sjelfva uppställningen: en följd
af berättelser, sammanlänkade medelst en hufvud-berättelse, hvilken
utgör en ram till de öfriga, har äfven en ursprungligen indisk karakter.
Man återfinner samma form i Pantcha-tantra och Hitopadesa,
de indiska urskrifterna till de bekanta Bidpais fabler, och den har
sedermera öfvergått till de flesta österländska sago-samlingar, såsom
Tusen och en natt, Tusen och en dag, m. fl.
-
Nämde indiska Sendabad-bok, urskriften till vår saga, har man
emellertid icke lyckats igenfinna. Hon har likväl ej försvunnit förr,
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
