Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10
DE SJU VISE MÄSTARE.
.
-
andra handtverkare, hvilka, efter deras föreskrifter, inom kort
tid uppförde ett palats, hvari på väggarne till det rum, der
pilten hade sin säng, voro afmålade de sju fria konsterne, på
det han ständigt måtte hafva dem för ögonen. Uti sju år
underviste nu honom mästarne flitigt i alla stycken, och då de
sju åren voro förlidne, sade mästarne sig emellan: »Nu böre
vi ock pröfva vår lärjunge, att vi måtte utröna, om han rätt
lagt på sinnet våra lärdomar under dessa åren.» »Men»,
frågade mästaren Bancillas, »på hvad sätt skola vi bäst kunna
pröfva honom?» Mästaren Cato svarade: »Medan han sofver,
vilja vi lägga ett blad af murgrön under- hvardera sängstolpen
och sedan stanna vid hans säng, till dess han vaknar, att akta
uppå hvad han då tager sig för.» De öfrige mästarne insågo
sin medbroder Catos mening och gjorde som han föreslagit.
När nu den unge herren vaknade, betraktade han länge taket
i rummet och syntes förundrad. Mästarne frågade hvad det
var deruppe, som tycktes väcka hans undran. Han svarade:
»Jag må väl undra, ty antingen har i natt taket sänkt sig,
eller golfvet här i rummet blifvit högre.» När mästarne det
hörde, gladde de sig högeligen, ty de funno deraf, huru noga
han gaf akt på allting.
Vid den tiden begaf det sig, att flere af de förnämste
männen i romerska riket kommo till kejsaren och sade:
»Herre, vi hafve länge med stort bekymmer sett, att J hafven
blott en enda son; kommer honom något olyckligt vid, så blir
det svår oreda i riket; vi bedje eder derföre, att J på nytt
måtten taga eder en hustru, som kunde gifva eder andra söner;
fingen Jock trettio sådana, så är det romerska riket stort nog,
att alla kunna blifva mäktiga män.» Kejsaren svarade: »Efter
sådan är eder önskan, så uppsöken sjelfve åt mig en skön
och hedersam jungfru af sådan härkomst, att hon kan anstå
mig.» De foro så riket igenom och sökte med flit, och till
slut föll deras val på en konungs dotter, hvilken tycktes dem
fagrast bland alla de skådat och visste väl sig skicka. Henne
förde de till kejsaren, som fattade för henne stort välbehag,
så att han helt och hållet slog ur sitt sinne sorgen efter sin
första gemål, och tog denna konungadottren till äkta och lefde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
