Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12
DE SJU VISE MÄSTARE.
akt, att om han i sju dagar kunde afhålla sig från allt talande,
så vore både han och de räddade. Det sade han åt mästarne,
och bad dem att troget bistå honom; ty han såg, att i sju
dagar efter hvarandra hotades han med döden, men att
mästarne kunde hvar sin dag frälsa honom derifrån. Mästarne
beskådade nu stjernorna ännu en gång, då de funno, att han
sett rätt, och sade: »Gudi vare lof, att den unge herren
öfvergår oss i visdom; och vilje vi ej svika honom, utan i allt göra,
som han oss tillsagt.» Och så iklädde de sin lärjunge en präktig
drägt af purpur och redo med honom till kejsaren, hans fader.
När nu kejsaren förnam, det hans son var på vägen hem,
red han med sine förstar och ett stort följe ut att möta
honom; men så snart mästarne det märkte, sade de till sin
lärjunge: »Herre, vi skiljas nu från eder och vilja begrunda,
huru vi, en hvar på sin dag, må kunna frälsa edert lif»; och
höllo så undan. Då kejsaren mötte sin son, tog han kärligen
emot honom och frågade honom, huru han under den långa
tiden befunnit sig. Sonen bugade sig djupt, men svarade intet,
hvaröfver kejsaren förundrade sig; men då han trodde det
vara af blyghet, lade han det icke så mycket på sinnet, utan
förde honom med sig i slottet, der de emottogos af
kejsarinnan, som påtagit sin prydligaste skrud och helsade styfsonen
med flera vänliga frågor; men han bugade sig blott och
svarade intet. Häröfver blef kejsaren orolig, ty han fruktade det
hans son blifvit stum; men kejsarinnan bad, att han allenast
måtte öfverlemna ynglingen åt henne, så skulle hon nog få
honom att tala, så vida han egde sitt mål qvar. Dermed var
kejsaren väl tillfreds och tillsade sonen att följa sin styfmoder,
hvilket denne ock genast gjorde. Då de nu voro komne in i
kejsarinnans rum, satte hon sig vid hans sida och begynte
med många kärliga ord och åthäfvor fresta honom, ty hon
tyckte sig aldrig hafva sett en fagrare yngling. »Sköne, gode
vän,» sade hon till honom; »jag har hört mycket godt talas
om eder, om edert stora förstånd och lysande gåfvor, och är
det för den kärlek jag till eder fattat, som jag samtyckte att
blifva eder faders hustru, emedan jag väl insett, att jag då
skulle få se eder dagligen. Derföre vill jag ock nu, att J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
