- Project Runeberg -  Svenska Folkböcker. Sagor, Legender och Äfventyr, jemte Öfversigt af svensk Folkläsning / Förra delen /
18

(1845-1848) [MARC] Author: Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Hunden och ormen - Vildsvinet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

18
DE SJU VISE MÄSTARE.
dig emot honom, ty så matt han än var, ville han dock fägna
sin herre och slicka hans hand, drog riddaren i sin förbittring
svärdet och afhögg hans hufvud. Härefter skyndade han fram
och
till vaggan, den han reste upp och fann barnet oskadadt,
såg nu först den stora ormen, som låg död derinvid. Då
förstod han, huru allt hade tillgått. Men att han dödat sin trogne
hund, just som denne räddat hans barns lif, grämde honom så,
att han bröt sönder sitt svärd och ville aldrig mera bruka det,
utan gick till den heliga grafven att der inför Gud afbedja sitt
förhastande, samt lade så bort alla verldsliga tankar och blef en
andelig och helig man.
Sedan sade mästaren till kejsaren: »Herre, hafven J
förstått hvad jag nu förtäljt eder?» Kejsaren svarade ja. »Då,»
sade mästaren, »säger jag eder, att om J låten aflifva eder son
på eder gemåls begäran, så sker eder mycket värre, än denne
riddaren med hans hund.» Kejsaren svarade: »Hvad du nu sagt
mig tål väl att begrunda; derföre skall ock min son ej dö i
dag.» Mästaren sade: »Det gören J visligen uti, och tackar jag
eder, nådige herre, ödmjukeligen för det J villfarit min bön.»
Hvarefter han lemnade slottet.
Då kejsarinnan förnam, att hennes styfson äfven den
dagen icke blifvit aflifvad, vardt hon ännu mera ängslig, och då hon
om natten blef ensam med kejsaren, sade hon: »Herre, jag
märker väl, att det går eder, som med vildsvinet, hvilket man
först söfde och sedan dödade.» Kejsaren bad henne förtälja
den händelsen; men hon svarade: »Hvartill gagnar det? J lären
lika litet lägga det på sinnet, som hvad jag sade eder i går.»
Likväl, då kejsaren enständigt yrkade derpå, begynte hon
sålunda sin berättelse om
Wildswinet.
En konung hade en stor vildmark, hvari en vild galt
inkommit, hvilken var så stark, att ingen kunde rå på honom,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 12 19:04:23 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolkbok/1/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free