Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Den otrogna hustrun - Riddaren och hans son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN OTROGNA HUSTRUN.
23
och frågade honom hvarföre han stod denna tiden på gatan, ehuru
han väl visste hvad straff derför väntade honom. Hustrun
skyndade nu att ropa till vakten: »Väl var det, J gode män, att J
kommen mig till hjelp mot denne min otrogne man, som hvar
natt öfvergifver mig och löper efter andra qvinnor. Länge har
jag burit det med tålamod, men då han icke velat rätta sig,
så mycket jag än bedt honom derom, så må han nu skylla sig
sig sjelf.» Då grep honom vakten och kastade honom i tornet,
och morgonen derpå fick han oskyldig stå i halsjern, allt för
sin otrogna hustrus skull, som föga bekymrade sig om hans
lidande och snart fick full frihet att lemna sig åt sin älskare,
ty sorg och skam lade innan kort den gamle i grafven.
Sedan sade mästaren: »Herre, hafven J ock förstått hvad
jag nu eder förtäljt?» Kejsaren svarade att så vore. Då sade
mästaren: «Sannerligen säger jag eder att om J-låten aflifva eder son på
eder gemåls ord, så sker eder ännu mycket värre än denne
riddaren.» Härvid blef kejsaren tankfull och sade: »Detta var
visserligen en ond qvinna, och vill jag närmare betänka saken,
innan jag låter aflifva min son.» Härmed var mästaren väl
tillfreds och aflägsnade sig från slottet.
Men då kejsarinnan om qvällen blef ensam med sin gemål,
begynte hon åter intala honom mot hans son och mästarne, och
sade: »Väl ser jag, att J hafven eder son långt kärare än mig;
men det kan hända eder, som det hände en riddare, hvilken
hade sin son så kär, att han heldre lät taga hufvudet af sig,
än att något ondt skulle ske sonen.» Kejsaren bad, att hon
måtte förtälja, huru dermed tillgått, och kejsarinnan berättade
då följande historia om
Riddaren och hans Sou.
Det var fordom i Rom en kejsare, vid namn Octavianus,
som öfvergick alla andra i rikedom och samlade så stora
skatter, att han dermed uppfyllde ett helt torn, det han sedan till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
