Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Riddaren och hans son - Den talande fogeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
26
DE SJU VISE MÄSTARE.
ondt skulle vederfaras sonen, så skall det ock gå med eder,
om J fortfaren att skona eder son, hvilken för sin ondska väl
har förtjent döden. Och likasom denne onde sonen kastade
sin gamle gode faders hufvud i en pöl, och lät hans döda kropp
blifva hängande i galgen, så skolen ock J endast hafva skam
till tack för eder flathet.»
Härvid blef kejsaren illa till mods, och dagen derpå
befallte han åter, att sonen skulle afrättas, men nu infann sig den
tredje mästaren Cato, och föreställde kejsaren, att, om han lät
aflifva sin son endast på sin gemåls ord, så skedde det honom
likasom den borgaren, hvilken, förledd af sin hustru, lät döda
skatan, som underrättade honom om hennes otrohet. Kejsaren
bad mästaren förtälja den händelsen, och under tiden blef
sonens afrättning uppskjuten. Då berättade mästaren Cato
följande om
Den talande Fogeln.
I en stad var en borgare, som hade en skata, den han lärt
tala, och allt hvad skatan hörde eller såg, det berättade hon
för sin husbonde, hvilken ock derför höll henne mycket kär.
Nu tog sig denne borgare en hustru, hvilken var ung och fager,
men sin man föga trogen, utan så snart han var borta i sina
handelsgöromål, skickade hon efter sin älskare. Det berättade
skatan sedan för husbonden, då han kom hem, och han
straffade sin hustru derför. Hon sade: »Du tror din lögnaktiga
skata mer än mig; så länge hon finnes i huset, blir det aldrig
godt oss emellan.» Men han svarade: »Jag har känt min skata
längre än dig, och jag vet, att hon aldrig ljuger för mig, utan
endast berättar hvad hon sett eller hört.» Likväl, då borgaren
efter någon tid åter reste bort, kunde hustrun icke styra sin
åtrå efter sin älskare, utan lät straxt kalla honom till sig.
Han kom dock ej förr än om qvällen, då det var mörkt; och
när hon frågade, hvarför han så länge dröjt, svarade han, att för
skatans skull, som genom sitt prat satt dem båda i ondt rykte
öfver hela staden, hade han ej velat kommą medan det var ljust,
då grannarne kunnat se honom. Hon sade: »Var vid godt mod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
