Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Hustrun som pröfvade sin mans tålamod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
32
DE SJU VISE MÄSTARE.
den.» Då tog frun sjelf yxan och nedhögg trädet; hon lät
sedan klyfva sönder det och lägga det på spiseln- vid den tiden,
då hon visste att hennes man brukade återvända. När nu riddaren
kom hem, bjöd hon honom sitta framför spiseln att värma sig,
hvilket han ock gjorde; men då han tyckte sig igenkänna
lukten af samma trädsort, som hans älsklingsträd tillhörde,
skickade han efter trädgårdsmästaren och sade: »Jag tycker veden
luktar likasom det trädet du vet jag mest tycker om.»
Trädgårdsmästaren svarade: »Herre, så är det; det är ock samma träd.»
Riddaren sade: »Huru kunde du våga att hugga ned ett träd,
som du visste är mig kärt?» Då inföll frun: »Det har jag sjelf
gjort. Jag letade i trädgården efter bränsle, för att värma eder
vid eder hemkomst, och tyckte detta trädet vara mest tjenligt
dertill.» Riddaren såg på henne med bister uppsyn och sade:
»Gud förbanne dig derför; du visste väl, att jag älskade detta
trädet framför alla andra, och högg det ändock så vårdslöst
neder.» Då begynte frun gråta och sade: »I hastigheten glömde
jag det; jag tänkte endast på att skaffa eder värme, derföre mån
Jock tillgifva hvad jag felat.» Riddaren sade: »Gråt icke, jag
vill gerna förlåta dig.»
Dagen derefter gick frun till sin moder och sade: »Jag har
nu försökt min man, som J rådden mig; han vardt väl något
vred, men då han såg mig gråta, blef han straxt god igen.»
Modren svarade: »Kära dotter, du gjorde väl deri, att du försökte
honom; jag ser häraf, att han icke är fullt så sträng, som jag
trott: dock ville jag råda dig att försöka honom ännu en gång.»
Dottren sade: »Ack moder, jag har studenten svåra kär och kan
icke bida så länge.» Modren sade: »En gång har du försökt
din man för min skull; gör det nu ännu en gång för din
faders skull.» Hon svarade: »Kära moder, det blifver mig
alltför långsamt; dock vill jag göra det för min gode faders skull;
men huru skall jag dervid bära mig åt?» Modren sade: »Slå
inför din mans ögon ihjäl den hunden, som han mest älskar:
öfverser han dermed, så kan du sedan dristigare göra hvad dig
lyster.» Dottern gick derefter hem och visade sig hela dagen.
mycket vänlig emot sin man; men då han om aftonen satt
framför brasan i deras sängkammare och värmde sig, såsom han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
