Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Hustrun som pröfvade sin mans tålamod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
34
DE SJU VISE MÄSTARE.
efter denna förstörelsen. Äfven sedan gästerne gått, yttrade han
ingenting till sin hustru; men tidigt följande morgonen skickade
han efter en fältskär och tillsade honom att slå frun åder på
båda armarne. När hon det hörde, blef hon förskräckt och sade:
«Jag har aldrig tillförene låtit slå mig åder, hvarföre skall jag
då nu göra det?« Han svarade: «Du har nu tre resor gjort mig
stor förargelse genom ditt vilda hastiga sinne; det kommer sig
alltsammans af för mycken ond blod, derföre vill jag låta tappa
den af dig, på det du icke måtte göra mig sådana försmädelser
mera.« Då började hon gråta och bedja om barmhertighet, men
han sade: «Om barmhertighet skall du anropa Gud allena; men
räcker du icke nu ut din arm, så tager jag ditt hjerteblod, såsom
du väl förtjent för allt det onda du gjort mig.» Hon tordes då
icke annat än räcka ut armen, och riddaren tillsade fältskärn
att slå ådern djupt och icke förbinda armen, förr, än hon
begynte förvandlas i ansigtet. Detsamma skedde sedan med
andra armen, och blef frun deraf så maktlös, att hon ej kunde
resa sig ur sängen. Hon skickade nu bud till sin moder att
bedja denna genast komma till henne, och så snart modren kem,
sade hon: «O, min käraste moder, hvilken man hafven J
gifvit mig! Jag är som jag vore död, och mig är så mycken blod
frånrunnen, att det är ett stort under, att jag ännu kan lefva.»
Modren svarade: «Sade jag dig icke, att det vore rådligast
först försöka din man? Vill du ännu hafva studenten till din
älskare?» «Bevare mig Gud för honom och alla andra!»
mälte dottren. »Jag vill nu ingen annan hafva och älska, än
allenast min äkta man.»
-
Efter denna berättelse sade mästaren: «Nådige herre,
hafven Jock förstått hvad jag nu sagt eder?» Kejsaren svarade
ja. Mästaren sade: «Tag eder då till vara för eder gemål, att
icke eder sker ännu värre af henne, än denne riddaren af sin
hustru.» Kejsaren mälte: «Det du nu sade, tål väl att tänka
uppå och jag vill ännu skona min son.» Mästaren tackade
derför och aflägsnade sig.
Men då kejsarinnan förnam, att kejsarens son icke heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
