- Project Runeberg -  Svenska Folkböcker. Sagor, Legender och Äfventyr, jemte Öfversigt af svensk Folkläsning / Förra delen /
36

(1845-1848) [MARC] Author: Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Virgilii torn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

36
DE SJU VISE MÄSTARE.
till förordnade bilden i sin klocka. Likaså stod der bilden
af en riddare, som räckte ut sitt spjut mot det hållet,
hvarifrån fienden skulle komma, så att borgarne i staden kunde
städse rätta sig derefter och i tid beväpna sig och tåga ut mot
fienden; och var nu intet land, som vågade hemligen eller
uppenbarligen sätta sig emot de Romare, ty dessa blefvo genast
varnade af bilderne.
Men sedan borgarne icke längre behöfde frukta för
fienden, uppkom en så svår köld, att många af det fattiga folket
fröso ihjel. Då lät Virgilius på ett torg i staden upptända en
stor eld, som ständigt lågade, dervid de fattige kunde värma
sig, och lät derinvid en brunn uppvälla, som alltid var full af
godt vin, dit så rike som fattige gingo att släcka sin törst och
upplifva sina krafter. Men bredvid brunnen ställde han en
bild, å hvars panna stod skrifvet: »Den mig slår, han gör
staden stor skada.» Denna bild stod der i många år, men till slut
kom der en prest, som läste inskriften och sade: »Hvad skada
skall väl staden kunna hafva deraf, att man slår detta liflösa
beläte?» Och med dessa ord slog han till bilden, så att den
föll ned och slogs i stycken; men i samma stund släcktes
elden och brunnen försvann. Då nu borgarne funno elden
släckt och brunnen borta, kunde de förstå, att bildens
omstörtande dertill varit vållande, hvaröfver de blefvo högeligen
bedröfvade och sade: »Visste vi hvem som detta gjort, han
skulle straxt dö.»
Nu hände sig, att trenne konungar, som tillförene lidit
mycket mehn af de Romare, satte sig tillsammans att hämnas
på staden. De rådplägade länge, huru de dervid skulle gå till
väga; »ty», sade de, »så länge bilderna stå der på tornet och
varna borgarne, kunna vi dem intet ondt göra.» Då trädde
trenne riddare fram bland det samlade folket och sade: »Hvad
gifven J oss, om vi så laga, att tornet skall falla neder och
bilderna derjemte?» Konungarne frågade hvad de begärde, och
de svarade: »Fyra tunnor fyllda med guld.» Dessa fingo de
genast och drogo dermed till Rom, samt nedgräfde i hemlighet
en af tunnorna utanför hvardera stadsporten. Sedan gingo de
in i staden, och då kejsaren mötte dem och frågade hvarifrån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 12 19:04:23 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolkbok/1/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free