Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Qvinnan och de tre riddarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
46
DE SJU VISE MÄSTARE.
ännu en gång, så skall han nog icke komma igen.» Derefter
tog han den döda kroppen, band en tung sten om hans hals
och kastade honom så i sjön, samt såg väl efter, att han gick
till botten. Sedan vände han åter till systern och sade till
henne: »Nu vet jag, att han är säkert borta; gif mig nu af ditt
bästa vin, det har jag väl gjort rätt för.» Systern tackade
honom åter och gick in i kammaren, likasom förra gången,
men kom äfven nu tillbaka och ropade: »Herren bevare oss!
här är han åter!» Brodern sade: »Hvad för spökeri är detta?
Dock, gif mig honom ännu en gång, och jag vill väl fresta,
om jag ej kan hindra honom att komma tillbaka.» Dermed
tog han den tredje riddarens kropp och bar ut den i en skog
utanför staden, der han tände upp en stor eld och kastade
liket deri, samt vände så om till staden. Men sedan han gått
ett stycke, tänkte han: jag vill ännu se, om han ock riktigt
har brunnit upp, hvarpå han gick tillbaka till elden. Men
under tiden hade en fremmande riddare, som red den vägen
fram och blifvit elden varse, stigit af sin häst för att få värma
sig, ty morgonen var kall. När nu mannen, som burit den
döda kroppen, kom tillbaka och fick se denne riddaren stå vid
elden, blef han ytterst häpen och frågade hvem han var. Denne
svarade: «En vägfarande riddare, som gått hit att värma sig.»
»Nej», ropade mannen, »du är ingen riddare, utan en djefvul;
ty jag kastade dig först i sjön och du kom tillbaka igen; så
band jag en sten om din hals och kastade dig åter dit, och
ändock kom du tillbaka; så kastade jag dig i elden, och lik väl
står du nu åter här; men jag vill dock försöka ännu en gång.»
Och så gaf han riddaren ett dråpslag, kastade honom i elden
och gick ej derifrån förr, än han noga tilisett, att han var
brunnen till aska. Derefter gick han till sin syster och
berättade henne, huru den döde riddaren ännu en gång spökat,
men att det nu vore riktigt slut med honom. Systern satte
då fram för sin broder det bästa hon hade, och han tyckte sig
aldrig hafva så väl gjort rätt för sin frukost.
-
Kejsaren saknade mycket sina tre riddare, hvilka ingen
visste hvart de tagit vägen; men någon tid derefter, då den
illistiga qvinnan råkat i en träta med sin man och retat honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
