Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Den uppfyllda spådomen och de båda vännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN UPPFYLLDA SPÅDOMEN OCH DE BÅDA VÄNNERNE. 65
då de vaktade uppå att döda dig, och vågade så sitt lif för din
skull; och må vi väl sörja, att en så trofast vän öfvergifver oss.»
Alexander sade: »Käre vänner, sörjen icke min bortfärd. Men
hör nu väl det jag säger dig, Lodvich! Det är fyra år, sedan
konungens son uti Spanien, Geydon, sändt till kejsaren att
få komma i hans tjenst. Så snart han förnimmer mig vara
borta, kommer han säkert i mitt ställe, och råder jag dig, att
du för honom håller hemlig din kärlek för Florentina, ty får
han veta att du sofvit hos henne, så anklagar han dig hos
kejsaren, och du mister derför ditt lif.» Lodvich svarade: »Jag
lofvar dig att noga taga mig till vara uti all ting; dock beder
jag dig om en sak.» Alexander frågade hvad det vore. »Jo,»
sade Lodvich: »jag har en guldring, den jag fått af min moder;
vill du bära den på ditt finger och, så ofta du ser på ringen,
tänka på mig?» Alexander sade ja, och tog så ringen, samt
böd dem sedermera ett kärligt farväl.
Så for Alexander till Egypti land, och Lodvich med
Florentina åter hem till sitt. Men så snart Geydon, konungens son
af Spanien, förnam, att Alexander lemnat kejsarens hof,
begaf han sig genast dit och bad att få komma i Alexanders
ställe. Detta tillstadde kejsaren, och fogade marskalken så,
att Geydon och Lodvich skulle ligga i samma herberge.
Detta var Lodvich mycket emot, dock kunde han det icke
hindra. Men då Geydon erfor Lodvichs knot häröfver, blef
han honom gramse, så att Lodvich en lång tid icke vågade
gå till kejsarens dotter. Slutligen blef dock längtan honom för
svår, och han begynte åter hvar afton gå till henne, såsom han
gjort, medan Alexander ännu var qvar. Detta märkte Geydon
och gaf sig ingen ro förr än han utletat huru allt tillgått. Då
nu kejsaren en gång berömde Alexander, sade Geydon: »Han
är ingen berömmelse värd, ty han har varit eder en skadelig
tjenare.» Kejsaren frågade: »Huru så?» Geydon svarade: »J
hafven icke mer än en enda dotter, hvilken Lodvich vunnit
genom Alexanders tillskyndande, så att han sofvit hos henne huru
ofta han velat.» När kejsaren detta hörde, vardt han svåra
vred, och då Lodvich i detsamma gick igenom slottet, kallade
Sv. Folksagor.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
