Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Den uppfyllda spådomen och de båda vännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
70
DE SJU VISE MÄSTARE.
konung Alexanders skull, beder att blifva inlåten och få sitta på
golfvet inför kejsaren, att få mig mat.» Portnären sade: »Mig
undrar storligen, att du kan sådant begära, helst medan maten
står ännu på bordet för kejsaren; dock vill jag låta honom
förnimma din begäran.» Han gick så till kejsaren och
berättade hvad den fattige spetälske mannen begärt, och så snart
kejsaren fick höra, att han nämnt konung Alexander, befallte
han genast, att han skulle få komma in. Portnären lät då upp
porten för honom, och tillsade honom att sätta sig derinne. Då
sade Alexander till en af kejsarens tjenare: »Gode vän, bed
kejsaren, att han, för Guds och konung Alexanders skull, ville unna
mig dricka utur sin bägare.» Tjenaren sade: »Emedan du beder
för Guds skull, vill jag göra efter din begäran; dock tror jag
icke att kejsaren dertill, samtycker, ty när du hafver druckit
ur bägaren, så dricker ej kejsaren efter dig.» Så gick
tjenaren till kejsaren och sade: »Den fattige spetälske, som här
inlåten är, beder, för Guds och konung Alexanders skull, att få
dricka utur eder bägare.». Då kejsaren det hörde, sade han: Låt
honom få bägaren full af det bästa slags vin jag eger och gif
honom att dricka.» Tjenaren efterkom sin herres befallning och
bar bägarn till Alexander, som med glädje drack den i botten
och lade sedan deri den guldring, kejsar Lodvich gifvit honom
till ett vänskapstecken, sägande till tjenaren: »Käre vän,
gif nu kejsaren igen sin bägare, jemte denna guldring.» Så
snart kejsaren fick se ringen, kände han den genast igen och
tänkte vid sig sjelf: »Antingen är Alexander död eller ock har
denne spetälske mannen stulit ringen; och lät så tillsäga, att
han vid lifsstraff icke skulle få gå bort, förr än kejsaren fått
tala med honom. Så snart måltiden var slutad, tog kejsaren
Alexander med sig i ett afsides rum och tillsporde honom,
sägande: »Låt mig nu veta, du fattige man, hvarifrån du fått
denna ring.» Han svarade: »Herre, hafven J någon känt, som
burit denna ring?» Kejsaren sade: »Ja, ringen har tillförene
varit min, och jag har gifvit honom konung Alexander till ett
tecken af vår trofasta vänskap.» Alexander svarade: »Då säger
jag eder förvisst, att den J honom gåfven, densamme har nu
lemnat eder honom åter, ty jag är denne samme Alexander.»
·
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
