Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. De sju vise mästare - Sagan - Den uppfyllda spådomen och de båda vännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN UPPFYLLDA SPADOMEN OCH DE BÅDA VÄNNERNE. 73
tillbaka, hölls ett ståtligt gästabud men vid bordet satt Alexander
mellan kejsaren och kejsarinnan.
Men ännu visste icke kejsarinnan, att hennes barn voro
döde. Häruppå ville kejsaren nu bereda henne, och sade
fördenskull: »Säg mig, kära Florentina, minnes du den spetälske
mannen, som för någon tid sedan satt här på golfvet och drack
utur min bägare?» Hon svarade: »Ja, jag minnes honom väl, och
har jag aldrig sett någon orenare menniska än han var.»
Kejsaren sade: »Om nu Alexander varit lika oren och icke
kunnat få sin helsa igen, med mindre han blifvit tvådd i alla våra
fem söners blod, skulle du samtyckt till deras död eller heldre
låtit honom blifva ohulpen i sin sjukdom?» Kejsarinnan vardt vid
dessa ord helt sorgsen i hågen, men sade dock till slut: »Ack herre,
hvad är det J sägen? Dock hade jag ännu fem söner till, så ville jag
uppoffra dem allesamman, på det Alexander måtte få sin helsa
åter, ty om han doge, kunde man aldrig bringa honom till
lifvet igen; men vi äre båda unga och kunna, med Guds hjelp,
ännu få många söner och döttrar.»
Då kejsaren fann sin gemål så sinnad, sade han hur
alltsammans tillgått. Härvid blef ett stort rop af barnens ammor,
som nu skyndade till deras kammare; men se! der hade ett
stort Guds under skett; ty då ammorna kommo derin, voro alla
barnen lefvande, höllo hvarandra i händerne, dansade, och sjöngo:
»O Gud, vi lofve dig!» Detta skyndade ammorna att förkunna
för kejsaren, som icke ville tro det; men kejsarinnan, hvilken
dittills varit så bestört, att hon ej mäktat röra sig af stället,
hastade nu in i barnens kammare, och kejsaren, konung
Alexander och allt folket, som var i salen, följde henne, och allesam-~
man sågo de, huru barnen friska och helbregda med gladt mod
dansade och sjöngo och lofvade Gud. Då tackade alla
innerligen Gud allsmäktig för den stora nåd och barmhertighet han
dem bevisat.
Sedan samlade kejsaren en stor här, tågade dermed in i
Egypti land, och återvann åt Alexander hans rike, samt lät bränna
hans drottning och den riddaren, med hvilken hon brutit sitt
äktenskapslöfte. Derefter gaf han Alexander sin enda syster
till gemål, och då nu allt var roligt och stilla i landet, tog kej-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
