Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Konung Apollonius af Tyrus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KONUNG APOLLONIUS AF TYRUS.
157
gen förskref då många kunnige läkare, men ingen förmådde
finna bot för Lucinas sjukdom, hvilket högeligen bedröfvade
hennes fader, ty han hade henne mycket kär.
En dag gick han ur sitt palats att spatsera och hade
Apollonius med sig. Då mötte dem tre unge män, hvilka tillförene
hade friat till Lucina. De helsade på konungen, och på hans
fråga hvad de hade att till honom andraga, svarade en af dem:
»Nådige herre, du vet, att vi alla tre hafve friat till din
dotter, och att du har sagt, det du ville gifva henne en af oss;
derföre äre vi nu komna för att höra ditt beslut, hvilkendera
af oss du henne ämnar.» Konungen svarade: »J gode män
kommen nu på en oläglig tid, ty min dotter är ännu sysselsatt
med sina studier, och af alltför mycket arbete dermed har hon
blifvit sjuk och kan icke tänka på bröllopp; men på det J icke
längre måtten blifva uppehållne, så kunnen J ju skrifva till
henne hvar sitt bref, dem jag vill tillsända henne, att hon må
utvälja den af eder, som henne bäst behagar.» De unge
männen gjorde, såsom konungen dem tillsagt, och skrefvo hvar sitt
bref, hvilka konungen förseglade och lemnade till Apollonius,
för att tillställas hans lärjunge och få hennes svar.
Då
jungfrun såg brefven vara beseglade med konungens ring, bröt hon
dem upp, och, sedan hon läst dem, vände hon sig till
Apollonius och sade, seende på honom med milda ögon: »Säg mig,
Apollonius, skulle du icke sörja, om min fader gåfve mig snart
en
man?» Apollonius svarade: »Nej, högborna fröken; allt
hvad som kan lända eder till ära och fromma, dermed är jag
ock tillfreds.» Lucina genmälte: »Hade du mig kär, så vore
det dig nog emot;» hvarefter hon skref följande till konungen:
»Käraste herr fader, eftersom du begär svar på de bref, hvilka
du sändt mig med min mästare Apollonius, så vill jag säga dig,
att jag ingen annan önskar till äkta taga, än den skeppsbrutne
man.» Detta Lucinas bref visade konungen för de trenne
männen; men då han ej visste hvilkendera af dem lidit
skeppsbrott, sporde han dem alla tre derom. En af dem, som hette
Aramius ), skyndade sig att svara, att det varit han; men
den ene af de öfriga sade dervid: »Huru vågar du stå och ljuga
inför konungen? Äre vi icke lika gamla, och har jag icke känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
