Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Konung Apollonius af Tyrus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KONUNG APOLLONIUS AF TYRUS.
169
1
svarade: »Det är tillbörligt, att J, som lyckligen.äre undkomne
det grymma haf, gören eder lustiga, men jag har ingen fröjd
mera i detta lifvet.» Lät så Apollonius kalla sin räntemästare
och befallte honom utlemna så mycket guld de behöfde för att
göra sig en glad dag; men befallte vid strängt straff, att ingen
skulle få störa honom sjelf.
Apollonii tjenare gjorde sig nu en glad måltid på skeppen;
men, medan de sutto till bords, kom stadens höfvitsman
Athenagoras dit att beskåda fartygen, som nyss landat, och gaf
dervid synnerlig akt på Apollonii eget skepp, som var särdeles
prydligt utrustadt, sägande till sina tjenare: »Detta skepp
behagar mig mest utaf alla här i hamnen ligga; det måste
tillhöra en mäktig och rik herre.» När Apollonii folk förnam,
huru Athenagoras berömde deras herres skepp, helsade de
honom och bådo ödmjukeligen, att han ville komma om bord och
deltaga i deras måltid. Athenagoras gick då öfver till fartyget
och satte sig ibland dem, lemnande dem några guldstycken, på
det han ej skulle vara deras gäst för intet. Då han nu såg
de unge männen sitta der så höfviskt och skickeligt, kallade
han skepparen till sig och frågade honom, hvem som var deras
herre och höfvitsman, och hvarest han vore. Skepparen
svarade: »Han ligger längst nere i skeppet, der idel mörker är;
der vill han sörja sig till döds, emedan han mistat både hustru
och dotter.» Då tilltalade Athenagoras en af Apollonii tjenare,
som hette Ardelius, och sade till honom: »Jag vill gifva dig
tvenne guldstycken, om du går ned till din herre och säger
honom, att Athenagoras, denna stads höfding, låter kärligen
bedja, att han måtte komma hit upp.» Men Ardelius svarade:
»Vet du ock hvar jag kan få köpa två nya armar och ben för
samma betalning, hvilka tjena mig lika väl som dem jag nu
har, så vill jag detta ärende uträtta; men vet du det icke, så
tillsäg en annan derom, ty vår herre har förklarat, att hvilken,
som vågade störa honom i hans ensamhet, honom skall det
kosta både armar och ben.» Athenagoras genmälte: »Hvad
heter då din herre, som år så sträng emot sina tjenare?»
Ardelius svarade: »Han heter Apollonius.» När Athenagoras hörde
det namnet, tänkte han för sig sjelf: Tarsias fader heter ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
