Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Konung Apollonius af Tyrus - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KONUNG APOLLONIUS AF TYRUS.
171
sade hon: »Hel dig, hvem du än är! Väl må du hafva mycket
lidit, efter du så bittert sörjer; dock må du veta, att jag icke
mindre pröfvat sorger och motgång, som du väl kan finna af
den sång, jag deröfver diktat.» Och så sjöng hon för
Apollonius efterföljande qväde:
Lik rosen, som bland törnen står
Och dock af dem ej såras,
Så jag bland laster lefva får,
Men ej af synden dåras;
Ty på Guds nåd jag stadigt tror,
Mitt hopp hos honom bor.
Min fader var en konung båld,
Som land och riken vunnit,
Och dock till synd jag blifvit såld
Och ingens skydd jag funnit;
Men på Guds nåd jag stadigt tror,
Mitt hopp hos honom bor.
Så, fast till åren ung jag är,
Jag mången sorg fått pröfva,
Men ej det glada mod, jag bär,
Man kunnat mig beröfva;
Ty på Guds nåd jag stadigt tror,
Mitt hopp hos honom bor.
Om blott jag här i lifvet än
Min fader skåda finge,
Hur glad och nöjd jag vore se’n,
Hur all min sorg förginge!
Men på Guds nåd jag stadigt tror,
Mitt hopp hos honom bor 17).
Sedan hon slutat denna sång, sade hon: »Så bör du ock,
käre herre, öfvergifva din sorg och sätta ditt hopp till Gud,
väl vetande, att han har
din bedröfvelse i glädje.»
såg jungfrun an och sade:
•
makt att, när honom täckes, byta
Då lyfte Apollonius upp sina ögon,
»Ådla jungfru, du är både vis och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
