Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Helena Antonia af Constanttnopel - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HELENA ANTONIA AF CONSTANTINOPEL.
191
gick hon till Helenas säng och drog ifrån sparlakanet, likasom
hon icke visste annat, än att hennes fröken ännu var der, och
då hon icke fann Helena, började hon jemmerligen gråta och
klaga.
Detta berättade kammartjenaren för konungen, som blef
högeligen förtörnad och skyndade sjelf till kammaren, der han
fann Clarissa och sporde henne, hvar hans dotter var. Clarissa
försäkrade, att hon icke visste det; men då korungen befallte,
att hon skulle kastas i fängelse, och hotade att döda henne,
bief hon förskräckt, föll på knä och berättade huru allt hade
tillgått, hvaröfver konungen blef så uppbragt, att han lät bränna
Clarissa och svor vid sin krona, att han aldrig skulle gifva sig
någon ro, förr än han återfunnit sin dotter. Han lät också
genast göra hela sin flotta och krigshär redo för att uppsöka
Helena, hvilken han likväl icke återfann förr än 22 år
derefter, såsom i denna historia vidare skall omförmälas.
Efter en lång resa ankom Helena till Sluus (Sluis) i
Flandern, der hon väl betalde skepparen och böd honom farväl,
samt begaf sig sedermera till ett kristet nunnekloster. Men
då hon kom klostret nära, begynte alla klockorna att ringa af
sig sjelfva, hvaröfver klosterjungfrurna storligen förundrade sig
och gingo ut, och då de sågo en qvinna, hvilken var Helena,
komma gående ifrån sjökanten, gingo de emot henne med kors
och fanor, och sade, att hon måtte vara en helig fru, efter ett
sådant under föregått hennes ankomst.
Helena blef sedan hos dem en lång tid, till dess
Cantabri 3), en konung der i landet, som fått höra, att i klostret
funnes en qvinna af ovanlig skönhet, sände bud dit, att hon
måtte komma till honom; i annat fall ville han låta uppbränna
klostret. Men så snart Helena hörde, att klostret kunde
komma att lida för hennes skull, tog hon straxt afsked af
nunnorna, till dessas stora bedröfvelse, och gick så ned till
sjöstranden, der hon fann ett fartyg med köpmän om bord, hvilka hon
bad, att de för Guds skull måtte taga henne med sig. Det
gjorde de ock gerna; men straxt efter sedan de voro utkomne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
