Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Helena Antonia af Constanttnopel - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HELENA ANTONIA AF CONSTANTINOPEL.
207
andra herrarne bådo honom visa det, samtyckte han, dock
under förbehåll, att de icke skulle taga det ifrån honom. Då tog
Brixius ur pungen sin moders hand och visade konungen,
hvilken straxt kände igen den ring han gifvit henne, och ropade
med hög röst: »Ack Gud! det är min utvaldas, min käraste
Helenas hand, och eder dotters, konung Antonius.» Och
skyndade konung Henrik så till de båda ynglingarne, tog dem
under många tårar i famn, kysste dem och sade: »J ären mina
käraste barn, båda två.» När Martinus och Brixius det hörde,
kan en hvar tänka hvad hjertans glädje de hade att så återfinna
sin fader. Konung Antonius var ock mycket glad, att han der
för sina ögon såg sin dotters barn. Men de voro bedröfvade,
att de icke visste hvar deras moder var, och när måltiden var
till ända, sporde Brixius sin fader, hvilkens hand han mente det
vara. Konung Henrik svarade: »Det är eder moders hand,»
och förkunnade dem nu, huru alltsammans tillgått, hvaröfver
Brixius blef mycket bedröfvad och ville hämnas på hertigen af
Coclester; men då alla sade honom, att hertigen häri hade
ingen skuld, gaf han sig tillfreds. Och konung Henrik, hans fader,
gaf honom ett bref, att han skulle draga till England och
öfverlemna detta brefvet åt hertigen, som stod landet före, och
lemnade honom tre signeter af silfver att antvarda till hertigen,
för att deraf göra ett kors till Guds ära i kyrkan.
Men när biskopen hörde, att Brixius skulle fara till
England, sade han till herrarne: »Efter som J ämnen draga till
Jerusalem, så låten den andre brodren blifva hos mig, att, om
till äfventyrs eder hände något ondt, jag med honom och vårt
folk må kunna hjelpa eder.» Hvartill konungen gerna
samtyckte, och togo herrarne så afsked af biskopen och tackade
honom högeligen.
När nu allt folket var borta, tog Brixius farväl af sin
broder Martinus och af biskopen, hvilken han lemnade sin moders
hand att förvara, samt reste så till England, och när han var
kommen dit, begaf han sig till det palats, hvari hertigen var,
helsade honom och lemnade honom sin faders bref. Då
hertigen läst det, ropade han med hög röst: »Mine herrar, sen
här eder rätte herre, vår nådige konung Henriks son!» Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
