Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Helena Antonia af Constanttnopel - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
218
HELENA ANTONIA AF CONSTANTINOPEL.
ty jag vet för visso, att hon är här i huset.» Då vågade
qvinnan icke längre dölja det, utan förde tjenaren in i kammaren,
der Helena satt, och han helsade henne som sin drottning, då
hon bad honom för Guds skull icke förråda henne, ty hennes
fader och man ville intet annat än söka bringa henne om lifvet
med en skamlig död. Då svarade tjenaren: »Nådiga drottning!
det bören J icke tänka, ty de hafva alla eder innerligen kär.
Derföre beder jag eder nu följa mig åt, der alla herrarne äro
församlade; der finnen J eder man, fader och båda barn, som
storligen längta att få se eder.» När Helena hörde
nämnas, att hon skulle igenfinna sina barn, glömde hon alla de
olyckor, hon dittills lidit; ty hon trodde dem längesedan vara
döda. Och så gick hon med tjenaren i biskopens palats, der
hennes fader, man och barn voro, och de andre herrar. Och
så snart konung Henrik fick se henne, ropade han med hög
röst till sina söner: »Barn, sen här eder moder och min
drottning och konung Antonii dotter!» Och så skyndade han till
henne och tog henne vänligen i famn och kysste henne kärligen
och gret af glädje, att han funnit henne åter. Sedan kom ock
konung Antonius, hennes fader, och kysste henne, och båda
konungarne bådo henne förlåta hvad de förr brutit henne emot,
och togo henne vänligen i famn och kysste henne kärligen. Då
förlät hon dem gerna, och de läto henne aflägga sina gamla
kläder och påtaga sin konungsliga skrud, som väl anstod henne.
Och så kommo hennes båda söner och föllo ned för henne,
och med gråtande ögon tog hon dem hjerteligen i famn, kysste
och tryckte dem till sitt bröst, och hölls derefter stor
herredag, med mycken glädje, som sig borde.
Men om natten efter, sedan Helena var igenfunnen,
uppenbarade sig en engel för konung Henrik och sade till honom:
»Konung Henrik, befall eder son Martinus, att han i morgon
sätter sin moders hand till hennes arm igen,» hvarefter
engelen försvann. Om morgonen stod konung Henrik tidigt upp,
gick till sin son Martinus och förkunnade honom hvad engelen
sagt. När Martinus detta hörde, gladde det honom innerligen,
och han tog sin moders hand och åkallade Gud, att han ville
förläna sin hjelp åt hvad han nu företoge sig. Och så satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
