Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Helena Antonia af Constanttnopel - Varianter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
224
HELENA ANTONIA AF CONSTANTINOPEL.
var.
om Constances skönhet och dygder, att konungen högeligen
längtade att få se henne och beslöt att begifva sig till borgen der hon
Emedlertid hade den sachsiske riddare, hvilken Olda satt
till borghöfding under sin frånvaro, fattat en brottslig kärlek för
den sköna Constance och sökte locka henne till synd; men hon
afvisade honom så allvarsamt, att han fruktade, det hon vid
Oldas återkomst skulle anklaga honom för hans onda uppsåt. Då
gick han samma natt, som han visste, att Olda skulle återkomma,
in i den kammare, der Constance och Hermigild efter långt
vakande lågo tungt insomnade i samma säng, och med en skarp knif
skar han halsen af Hermigild och lade sedermera den blodiga
knifven på Constance’s hufvudkudde 19). När nu Olda kort efteråt
anlände, blef det gräsliga mordet upptäckt, och den svekfulle
riddaren sökte genast leda misstankarne på Constance. Men Olda
ville icke tro henne om ett sådant brott. Då svor riddaren, att
det vore sannt, tagande ed på Lucii evangelii-bok; men straxt
syntes för alla likasom en knuten hand uti luften, hvilken slog till
riddaren så, att ögonen flögo honom ur hufvudet och tänderna ur
munnen, och en röst sade, så att alla hörde det: »Adversus
filiam matris ecclesiæ ponebas scandalum hoc fecisti et non tacui!»
(Du har vittnat emot en modren kyrkans dotter; sjelf har du
begått detta brott, men jag har ej tegat). Då prisade alla Gud; den
falske riddaren fängslades, och då konung Alle snart derefter
ankom till borgen, dömde han honom till en neslig död.
Sedermera, i anseende till den kärlek konungen fattat för Constance och
de underverk, som Gud låtit ske för hennes skull, lät han sig
döpas af biskop Lucius och förmälde sig derefter med Constance.
När så ett halft år hade förgått, kommo tidningar, att
»männen från Albanien, hvilka äro Scottar», inbrutit uti konungens
land. Han lemnade då sin gemål, som var hafvande, uti Oldas
och Lucii vård, och skyndade med sina män att bekriga fienden.
Konungens moder var ännu i lifvet. Hon hette Domulde och
var en skön och stolt qvinna, men mycket tillgifven sin gamla hed
niska tro. Derföre hatade hon Constance, som från denna tro
afvändt hennes son, och uttänkte nu följande anslag till hennes ofärd.
Sedan Constance framfödt en vacker och välskapad son, hvilken
kallades Moris, sände Olda och Lucius bud härom till konungen;
men då budbäraren under sin resa ankom till Knaresborough, der
den gamla drottningen bodde, låtsade hon en stor glädje öfver det
budskap han medförde och undfägnade honom så rikeligen, att
han föll i djup sömn, hvarunder Domulde öppnade de bref, han
medhade, och skref under samma sigill ett annat, hvari berättades,
att drottningen vore helt förändrad och i sjelfva verket icke annat
än en ond ande i menniskoskapnad, såsom bevis hvaruppå anför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
