- Project Runeberg -  Svenska Folkböcker. Sagor, Legender och Äfventyr, jemte Öfversigt af svensk Folkläsning / Förra delen /
227

(1845-1848) [MARC] Author: Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Helena Antonia af Constanttnopel - Varianter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VARIANTER.
227
borg, der Constance och Heleine voro, och igenkände der sin
gemål, hvilken han med stor kärlek omfamnade och kysste, och
båda gladde sig öfvermåttan och tackade Gud tillsamman. Dagen
derpå erhöll han absolution af påfven Pelagius 20), och sedan han
tillbragt 40 dagar i Rom bad honom en natt hans gemål, att han
måtte sända ett bud till kejsar Tyberie, som bodde 12 mil från
Rom och bedja honom hedra konungen med ett besök. Härtill
samtyckte konungen gerna, och Moris skickades att framföra
detta budskap, med tillsägelse af sin mor, att, om kejsaren
vägrade komma, skulle han bedja honom derom »vid den kärlek
han hyste för sin dotter Constances själ» (par lamor qil auoit
al alme sa fille Constance), tỳ då visste hon väl, att kejsaren icke
skulle neka honom hans begäran. Då kejsaren fick se Moris, fann
han honom förundransvärdt lik sin dotter Constance och förärade
honom stora skänker, men hans begäran ville han ej bifalla,
emedan han alltsedan sin dotters död aldrig deltagit i någon
glädjefest. Likväl, då Moris bad honom på det sätt, som Constanc e
hade sagt, biföll han att komma, och Constance med konung Alle
och deras son tågade med stor ståt emot kejsaren, då Constance i
allt folkets närvaro tog konungen sin herre i sin högra hand och
sin son Moris i den venstra och helsade sin fader med dessa ord:
»Min herre och gode fader Tyberie, jag Constance, eder dotter,
tackar Gud, som ända till denna dag har bevarat mitt lif, att jag
ser eder i välmåga» (Mon Seignur et beau piere Tyberie ieo
Constance vostre fille mercy dieux qi vnqore a cest iour mae grannte
la vie que ieo vous voye en sannte). Då kejsaren så oförtänkt
fick se sin dotter ännu lefvande, blef han så betagen af glädje, att
han nära fallit af hästen; men konung Alle och hans son Moris
togo emot honom, och Constance berättade för honom alla sina
öden, och sedan de i 40 dagar varit tillsammans, återvände
konung Alle till England, men kejsar Tyberie tog för sin ålderdoms
skull, med påfven Pelagii och hela romerska senatens samtycke,
Moris till sin medregent och förklarade honom för sin arfvinge.
Denne Moris kallades af Romarne Mauritius christianissimus Im
perator, det är Moris den aldrakristligaste kejsaren 21) Sedermera
på nionde månaden efter det Alle återvändt till England »återgaf
han sin själ åt Gud heligt och fromt» (rendi lalme a dieux
seintement et devoutement), och ett halft år derefter vände Constance,
med mycken heder och kärlek af allt sitt folk, tillbaka till Rom,
i anseende till den underrättelse hon fått om sin fars sjukdom,
och på 13:de dagen efter hennes återkomst dog Tyberie i sin
dotters Constances armar och återgaf sin själ till Gud. Sjelf
insomnade hon i Gudi ett år derefter, under året efter Christi börd
det 584:de, på Helige Clemens dag, och blef begrafven i Rom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 12 19:04:23 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svfolkbok/1/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free