Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Melusina - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
332
MELUSINA.
mycken klagan föra det hem; men sedan han blifvit begrafven
och förläningar utskiftas efter honom, då skall du, för din
trogna tjenst, begära i förläning så mycket jord vid denna
källan, som du kan kringmäta med en hjorthud. Detta skall man
lofva dig, och du skall straxt begära bref och insegel deruppå,
såsom din everdeliga egendom. Du skall sedermera träffa en
man, som bär en hjorthud, hvilken du straxt skall köpa och
skära i smala remmar samt dermed utmäta den begärda
marken» 9).
Sedermera utsatte hon en bestämd tid, då han borde
återkomma till samma ställe, hvarefter Reimundt skiljdes från
henne och red till Poitiers. Men då han mot morgonen kom
dit, frågade honom alla hvar hans herre var och hvarföre han
icke hade honom med sig. Han svarade, det han trott honom
längesedan vara hemkommen; de hade ridit vilse och skilts åt
i skogen, och han hade icke, sade han, sedan aftonen förut
sett grefven. Ingen frågade honom då vidare; ty der var ingen,
som trodde honom om den gerning han gjort.
Dagen derpå återkommo tjenarne, som gått att uppsöka
grefven, och förde hans döda kropp med sig, hvilken de
funnit jemte den dödade vildgalten. Då blef stor jämmer, så för
den dödes enka, som för hans barn och tjenare; men ingen
klagade dock så mycket öfver hans död, som Reimundt, och
det af uppriktigt hjerta, hvilket räknades honom till mycken
heder, såsom bevis på hans kärlek och trohet emot sin herre
och fosterfader. Men sedan grefve Emmerich blifvit med
tillbörlig ståt begrafven och förläningar skulle utskiftas efter
honom, då sade Reimundt, enligt sin bruds råd, till Bertram,
grefve Emmerichs son: »Jag begär allenast en ringa förläning,
nemligen så mycket jord omkring Tröstekällan, som jag kan
mäta med en hjorthud, och det för den trogna tjenst jag
bevisat min herre, grefve Emmerich.» Det blef ock honom
lofvadt och bekräftadt med bref och insegel, och om morgonen
derefter fann Reimundt, efter sin bruds ord, en man stå för
porten med en hjortehud, hvilken Reimundt köpte och skar uti
smala remmar, hvarefter han bad grefven att låta anvisa
honom sin förläning. Grefven sände då några gode män att öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
