Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Melusina - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
342
MELUSINA.
henne; men rundt omkring henne i badet ringlade sig en
förfärlig orm, och snart fann Reimundt, att denna orm utgjorde
nedra delen af hennes kropp ända från medjan. Dock var
hennes anlete så oskyldigt, att han väl kunde märka, det hon icke
var något ondt troll. Förskräckt och sorgsen vid denna syn
gick Reimundt helt tyst tillbaka, i hopp att Melusina icke hade
blifvit honom varse, och kom så åter till sin broder. Då denne
fann honom blek och förändrad i sitt ansigte, frågade han, om
Reimundt sett Melusina, och hvad hon haft för sig, efter han
syntes så bedröfvad. Reimundt svarade: »Du har beljugit
henne såsom ingen ärlig man, och i en ond stund har du kommit
i mitt hus. Tala aldrig mera något ondt om min fromma och
dygdiga hustru, eller skall det kosta dig lifvet. Dock har du
nu så mycket uträttat, att jag kanhända gjort mig förlustig all
min lycka och välfärd, och får i alla mina lifsdagar ångra
denna stunden.» När hans broder såg honom så sorgsen, förtröt
det honom, att han gifvit ett dylikt oråd; han red straxt
derifrån, och bröderne sågo hvarandra sedan aldrig mera.
När nu Reimundt blef ensam och tänkte på den dyra ed
han brutit och på Melusinas ord, att i samma stund detta
skedde, skulle han mista henne och sin lycka för alltid, blef
han så ängslig till mods, att han icke ville tala med någon,
utan kastade sig på sin säng, och gret och suckade hela natten
igenom. Men dagen derpå kom Melusina till honom lika
vänlig som förut, och med kärliga ord ställde hon honom snart
tillfreds, ty han trodde nu, att hon ingenting märkt. Dock
visste hon ganska väl hvad han gjort, ehuru hon icke ville
röja det för honom, emedan han ännu för ingen hade
uppenbarat hvad han sett.
* Medan detta skedde hade Goffrio, Reimundts och
Melusinas sjette son, lyckligen, ehuru efter en svår strid, besegrat
jätten i Garanda-landet, och ämnade så återvända hem, då han
under vägen fick höra, att hans broder Frogmundt ingått i
klostret Mallier. Förgrymmad öfver, att Frogmundt blifvit en
eländig munk i stället för en tapper riddare, som hans äldre
bröder, red Goffrio genast till klostret för att hämnas på
munkarne, hvilka han trodde hafva med hala ord förledt och lockat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
