Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 10. Fortunatus - Variant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
22
FORTUNATUS.
djuren flydde undan af förskräckelse. Fortunatus salt en stund
qvar i trädet, men då björnen icke rörde sig, steg han ned,
dödade björnen och sög dess blod, hvaraf han kände sig styrkt och
föll i sömn.
Då han vaknade, stod framför honom en fager jungfru, som
var Fortuna eller Lyckan, hvilken lofvade förära honom en gåfva
och bjöd honom välja mellan visdom, rikedom, styrka, helsa,
skönhet och en lång lifstid. Fortunatus valde rikedomen, och
Fortuna gaf honom nu en pung, som hade den egenskapen, att, så
ofta han tog deri, fann han alltid tio guldmynt af det gångbara i
det landet, der han för tillfället uppehöll sig. Denna egenskap
skulle likväl pungen icke behålla längre än i hans och hans barns
lifstid. Fortuna ålade honom för öfrigt att alltid hålla den
dagen helig och aldrig på densamma bedrifva någon
okyskhetsgerning, utan fira den medelst att då alltid, i hvad land han än
vore, med 400 guldstycken utstyra någon giftvuxen mö, som för
fattigdom ej kunde få gifta sig. Fortunatus lofvade detta gerna
och fördes så af Fortuna ur skogen.
Han anlände nu till en stad, hvarvid var ett slott tillhörigt
en skogsgrefve 10), som af hertigen i Britanien blifvit satt att
försvara den stora skogen. Grefven hade af en hästhandlare velat
köpa trenne ovanligt sköna hästar, men de hade ej kunnat komma
öfverens om priset. Fortunatus deremot köpte hästarne, utan att
pruta, hvaröfver grefven blef så förbittrad, att han lät fängsla
Fortunatus och ålade honom att göra reda för, hvarifrån han fått de
penningar, han tycktes hafva så godt om. Fortunatus sade sig
hafva i skogen hittat en pung med 600 croner, som han gerna
ville lemna grefven; men denne förklarade det föregifna fyndet för
en stöld och hotade att taga hans lif; dock lät han sluteligen
beveka sig att släppa honom lös och äfven låta honom få behålla
de köpta hästarne.
Fortunatus begaf sig till Andeganis 11), hufvudstaden i
Britanien, der man firade hertigens bröllop med konungens dotter af
Arragonia 12). Bland de många, som ditrest för att bese
högtidligheterna, var en fattig adelsman från Hibernia, vid namn
Leopoldus, hvilken genomrest alla de tu kejsardömen och 20
konungariken, som då funnos i kristenheten. Genom sina berättelser
derom väckte han Fortunati håg för resor, och medelst löfte om
rik belöning öfvertalade Fortunatus honom att gå i sin tjenst.
Åtföljda af 3:ne tjenare och en kammardräng, begåfvo de sig nu
till Augsborg, Nörlingen, Ulm, Costentz, Basel, Strassburg,
Meintz, Cöln, så till Bruck 13) i Flandern och derifrån till
»Lunden, konungens hufvudstad i Engeland», hvarifrån de reste »fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
