Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 14. Blå-Skägget - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BLÅSKÄGG.
71
aldrig förr skådat, och prisade och afundades sin väns lycka.
Men hon sjelf fann ringa nöje i att betrakta alla dessa
herrligheter, emedan all hennes håg lekte efter att få se
kabinettet i nedra våningen, hvilket hennes man förbjudit henne
att öppna. Hennes nyfikenhet blef allt starkare, och så
ohöfligt det än var att lemna sina gäster, kunde hon till slut icke
längre motstå sin åtrå, utan skyndade utför en lönntrappa till
dörren af det hemlighetsfulla rummet. Här besinnade hon
sig ett ögonblick, ty hennes mans stränga förbud rann henne
i hågen; men frestelsen var dock alltför stark. Hon tog alltså
den lilla nyckeln och öppnade med darrande hand
kabinettsdörren. I början såg hon ingenting, emedan luckorna voro
stängda; men sedan hon öppnat dem, blef hon, till sin stora
förskräckelse, varse, att golfvet var fullt af stelnad blod,
hvari några qvinnokroppar, som voro upphängda omkring
väggarne, tycktes spegla sig. Dessa voro allesamman Blåskäggs
förra hustrur, hvilka han mördat, den ena efter den andra.
Hon var nära att dö af fasa vid denna förfärliga syn,
och
nyckeln, som hon tagit ur låset, föll ur hennes darrande
hand på golfvet. Dock sansade hon sig efter en stund åter,
tog upp nyckelen, slog igen dörren och gick upp i sin
kammare, för att litet hemta sig efter sin förskräckelse, men
fann nu att nyckeln till kabinettet var blodig. Hon torkade
den flere gånger, men förgäfves; hon skurade den med både
sand och aska, men bloden satt ändå alltid qvar, ty det var
en förtrollad nyckel, hvilken det nu mera var omöjligt att
rengöra; när hon skurade bort bloden på ena sidan, så kom
den strax fram på den andra.
Samma dag om aftonen kom Blåskägg hem från sin resa.
Han hade under vägen, sade han, fått ett bref, som
underrättat honom, att den sak, för hvars skull han rest, vore
redan afgjord efter hans önskan. Hans hustru gjorde allt sitt
till för att visa sig glad öfver hans hastiga återkomst. Dagen
derpå begärde kan igen nycklarne, och hon gaf honom dem,
men med så darrande hand, att han utan möda kunde gissa
hvad som händt. »Hvarföre,» frågade han, »är icke nyckeln
till kabinettet bland de andra?» »Jag måste ha glömt den
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
