Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 15. Blå Fogel - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
82
BLÅ FOGEL.
Under tiden skickade Sysis Forelle hem till sin moder
igen, hvilken lefde i stor oro att få veta huru bröllopet
aflupit; men när hon fick se sin dotter och höra henne förtälja
huru alltsammans sig tilldragit, blef hon så ursinnig, att hon
ej kunde styra sig. Dock, huru det var, så måste Florinna
vara orsaken dertill och måste ännu mera få ångra, att hon
vågat ställa sig in i konung Amundi ynnest och vinna hans
kärlek. Drottningen gick derföre upp i tornet med Forelle,
som klädt sig i sin präktigaste drägt; tvenne de förnämsta
friherrarnes döttrar vid hofvet buro släpet efter henne, och
på tummen bar hon konung Amundi ring, den Florinna sjelf
sett honom bära. »Ser du, min dotter,» sade drottningen till
henne, »hvilka gåfvor Forelle på sin bröllopsfest fått af konung
Amundus, hvilken älskar henne på det högsta, och kan intet
par lefva kärligare tillsammans, än dessa båda.» Forelle
försummade härvid icke att så vända handen fram och åter, att
ringen väl måtte falla Florinna i ögonen. Sedan lemnade de
Florinna, hvilken af det hon nu sett och fått höra blef helt
betagen af bedröfvelse. Hon ställde sig i fönstret och
åskådade stjernorna på himmelen, ty någon sömn kom icke öfver
hennes ögon, och när det dagades, stängde hon fönstret och
kastade sig gråtande på sin säng. På samma sätt förgick
äfven den följande natten.
Emedlertid hade Blå Fogel återvändt till slottet, der han
lemnat sin älskade Florinna, och flög städse deromkring det
närmaste han vågade; ty han fruktade att bli sedd af Forelle,
hvilket säkert kostat hans lif. Midt emot Florinnas fönster
stod en cypress, der fogeln satte sig och fick snart höra en
klagande röst; men förr än dagen blef så ljus, att han kunde
igenkänna den klagande, var fönstret igen och hon borta.
Fogeln lät likväl icke afskräcka sig att komma åter följande
natten, då det var klart månsken, och blef nu varse en qvinna,
som tycktes vara betagen af stor ångest. »Ack lycka,» sade
hon, »du som låtit mig födas till krona och spira, och så
länge gjorde mig till min faders älskling, hvarföre har du nu
försänkt mig i detta djup af elände? Hvad har jag väl
brutit dig emot? Hvarföre måste redan min späda ålder erfara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
