Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 18. De sex Svanorna eller Den ädelmodiga Systern - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
130 DE SEX SVANORNA ELLER DEN ÄDELMODIGA SYSTERN.
sade: »Hon skall blifva min gemål, och ingen annan», och kort
derefter förmälde han sig med henne.
Men konungen hade en elak moder, som var missnöjd
med detta äktenskap, talade illa om drottningen och sade:
»Hvem vet hvarifrån den der stumma flickan kommit? Hon
är sannerligen ej värd en konung.» Ett år derefter, då
drottningen födde sitt första barn, tog den gamla bort det och
öfversmorde drottningens mun med blod. Derpå gick hon till
konungen och anklagade henne, att hon uppätit sitt eget
foster. Men konungen älskade henne för högt att tro sådant
och tillät ej att något ondt vederfors henne. Hon satt
beständigt och sydde på skjortorna, och brydde sig ej om något
annat.
Då drottningen födde sitt andra barn, en vacker gosse,
föröfvade svärmodern samma bedrägeri; men konungen lät
ändock ej öfvertala sig att sätta tro till hennes ord, utan
sade blott: »Hon är stum och kan ej försvara sig, eljest
skulle nog hennes oskuld komma i dagen.» Men då den
gamla för tredje gången bortstal barnet och anklagade drott→
ningen, som ej sade ett ord till sitt försvar, kunde konungen
ej längre hindra lagens gång, utan hon blef dömd att brännas
lefvande.
Dagen, då denna dom skulle fullbordas, var just den
sista af de sex åren, under hvilka hon ej fick tala eller
skratta, så vida hon ville befria sina kära bröder från
trolldomens verkan. De sex skjortorna voro färdiga, blott på
den sista fattades venstra ärmen. När hon utfördes till
bålet tog hon skjortorna med sig, och just som bålet skulle
antändas, hördes ett susande i luften och sex svanor kommo
flygande. Då gladdes. hennes hjerta, och hon tänkte: »Ack,
nu måste väl den hårda tiden vara förbi.» I detsamma
nedsänkte sig svanorna utmed henne, så att hon kunde kasta
skjortorna öfver dem, och i ögonblicket stodo hennes bröder
i sin rätta skepnad framför henne; blott på den sjette
fattades v nstra armen, och i dess ställe hade han en svanvinge.
De omfamnade och kysste hvarandra och begåfvo sig
derefter till konungen, som blef högst bestört, när drottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
