Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tu
GRÅKAPPAN.
under luckan?» DS blef hon så förbittrad öfver att icke ens i
sina sista stunder slippa denna plågoande, att harmen
öfverväl-digade hennes fruktan, och hon svarade häftigt: »Jag såg ingen
annan än dig, Gråkappa, som jag hatar af hela min själ och
förbannar in i döden.»
Knappt hade hon utsagt dessa ord, så föll den gråa
kappan, lik en aska, till jorden, och i stället stod der samma unga,
sköna prins, som Jucunda sett i drömmen, och på sina armar
bar han trenne små älsklige barn. Han bad henne nu så
innerligt förlåta allt det onda han gjort henne, hvartill icke han,
utan hans grymma öde varit vållande. Barnen, som han förde
med sig, vore hennes. Det var vid honom hon i sjelfva verket
blifvit vigd, och barnen voro hans och icke konungens, som
dömt henne till döden.
Då konungen hörde detta, mindes han väl hvad som händt
honom uqder vigseln och äfven flere gånger sedermera; dock
ville han icke med godo lemna ifrån sig den sköna Jucunda,
som aldrig synts honom skönare än nu. Men hon tog sina barn
på armen och tryckte sig hårdt i den sköna prinsens famn ,
och han drog sitt blanka svärd och trängde sig sä genom
spetsgården, utanför hvilken stodo ett par präktiga guldbetslade
hästar, hvarpå Rosimandro — så hette den unge prinsen — och
Jucunda hoppade upp och redo så långt, långt bort, till dess
de kommo till hans rike. Här berättade han nu, huruledes,
då han en gång, under ett fälttåg, trött efter en hård strid
hade insomnat i en skog, han vid uppvaknandet funnit vid sin
sida en qvinna af ryslig fulhet, som betraktat honom med
brinnande blickar. Hon hade då sagt honom, att hon vore en
mägtig trollqvinna, som fattat kärlek till honom, och lofvade
honom stort välde, om han älskade henne tillbaka. Han hade
icke dolt den afsky, hon ingifvithonom, .utan svarat: »Kan man
väl på en gång älska och hata en och samma person? Huru
vill du då, att jag skall kunna älska en, som är mig så
förhatlig som du ?» Då hade hon blifvit på det grymmaste
förbittrad och utropat: »Efter du så tror, så skall du också vara
förtrollad, till dess du (inner någon, som på en gång älskar
och hatar dig.» I detsamma hade hon kastat öfver hans axlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
