Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sagor - 20. Pelle Båtsman - Sagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
154
PELLE BÅTSMAN.
med osäglig möda, bekämpat en stor jätte och ur hans våld
återtagit prinsessan, och denna osanning bekräftades af hela
besättningen, hvarunder dock prinsessan låg högt gråtande vid
sin faders bröst; men hvilket alla trodde vara af glädje.
Sedan konungen låtit till hela besättningen utdela stora
belöningar, slog han skepps-kapitenen till riddare och utsatte den
dagen, då han med prinsessans hand skulle vinna lön för sin
gerning, hvilken likväl i sig sjelf förtjenat helt annat.
Snart omtalades dock i hela staden, att prinsessans fröjd
öfver att till sin fader vara hemkommen, nog hastigt
försvunnit och att hon i stället beständigt var intagen af en djup
bedröfvelse, som synbart förökade sig allt som bröllopsdagen
närmare nalkades. Emedlertid gjordes, till denna högtid, stora
beredelser, och som den äfven med dans skulle firas,
beställdes åt prinsessan nya skor, hvilkas förfärdigande, efter
gammal vana, af hofskomakaren uppdrogs åt Pelle Båtsman. Han
lofvade äfven att till nöjes besörja detta, dock med det vilkor,
att han sjelf fick uppbära skorna till prinsessan och för dem
emottaga betalningen, emedan han, som han sade, hade en stor.
lust att se denna prinsessa, om hvars skönhet så stort rykte
var utspridt i verlden. Och härtill gaf mästaren gerna sitt bifall.
Pelle Båtsman sökte derföre att i hela sin klädnad blifva
fullkomligen lik en skomakaregesäll, och sitt långa hår
kammade han fram djupt i pannan, att hans stora klara ögon till
det mesta blefvo betäckta. Så utrustad tog han skorna i
handen och trädde in för prinsessan, som låg till hälften öfver
en hvilbädd, utgjutande många bittra tårar; ty hon tänkte i
sitt sinne, på den ynglingens ädla gestalt, som henne befriat,
och på olyckan att förmälas med en man, till hvars brottsliga
hjerta hon varit vittne, då hon såg honom, henne till stor sorg,
utöfva den grymmaste och orättvisaste gerning. Då hon hörde
Pelle inkomma, reste hon sig från bädden, aftorkade sina
tårar och trädde, med röda och förgråtna ögon, honom närmare.
Vördnadsfullt öfverräckte han skorna, och då prinsessan skulle
betala dem, framtog han den pung hon gifvit honom, på det
hon i den måtte inlägga penningen. Men knappt hade hon sett
denna pung, förr än hon igenkände den och frågade, med bäf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
